INVESTERING

När allt spädbarnsbärande är över ska jag göra mitt livs investering - en ny kropp.
Att jag åldrats 15 år på  5 veckor kan jag ha överseende med även om säckig o rynkig inte är vad jag önskar, men att ha en kropp som funkar och orkar. Det är av största vikt.

EN VECKA

Poff så har ännu en vecka gått.  Vad har hänt sen sist?

Dop är bokat.

Pontus har fått dagisplats på förskolan i Stöcke from hösten (yeey).

Pontus har varit till folktandvården för första ggn.

Rasmus har blivit både tyngre o längre.

Jag har tränat innebandy - första ggn på närmare ett år. Ville testa trots bara 4,5 v efter barnfödande.

Haft bl.a Västeråsbesök idag.

Imorgon firar vi Niklas mormor som fyller 85. Mat på Brännlands värdshus.

Tag lärdom :)

/ Åsa

4 VECKOR

Idag är det 4 veckor sedan RASMUS kom till världen på soffan här hemma. Samtidigt som dagarna känns galet långa, så går tiden ändå fort. Jag ser dock fram emot tills det att tiden gått lite till och den lille blivit lite större. Spädbarnstiden är ju inte helt rolig ändå.

Imorgon är det dags för vägning och mätning igen.

/ Åsa

TORSDAG

F R U S T R E R A D

/ Åsa

SMICKRANDE TILLVARON

Livet som småbarnsförälder är inte det mest glamorösa precis. Det kräks och pruttas och bajsas om vart annat, sömnen är bristfällig och sätter sina spår både på det yttre och humöret.
Man minns knappt när man duschade sist och kläderna verkar sitta på dygnet runt utan byte därimellan, sen att det är både mjölkläckage och spya på dem verkar passera obemärkt för en annan.
Pontus var hos farmor fre-lör och hade som vanligt haft skojigt. Han hjälpte farmor att mocka hästskit och sen var det långprommis o bob-åkning. Bästa farmor!

Idag var planen att åka ut på lite ärenden men lillskorven vägrade somna och har hållit mig fullt sysselsatt heeeela f.m. Ska hämta P om två timmar så ärendena får bli en annan dag.

VIKT

Jag är fullständigt utdränerad idag. Mentalt. Det har variit en helt okej vecka med Pontus - det har inte varit lika många och hårda strider,eller..jo det har det väl iofs varit - två dagar bar jag ut honom till bilen utan ytterkläder eller skor.  men idag...jädrar i min låda vad den ungen kan. Man måste uppleva det för att förstå tror jag. Sen är han så galet stark att man får ju världens motstånd när man tampas m honom. Han är 2 år.

Det ska inte vara så här.

Vi skulle på BVC och innan skulle jag skjutsa Hugo till fritids - han ville ha sovmorgon idag så han skulle passa på att åka med mig. Jag trodde jag skulle brista i skallen till slut. Bebis hängde i bröstet från halv sju till halv tio. Minsta lilla försök till att lägga ner honom slutade i hysterisk gråt (han gråter så han tappar andan o blir lila).Fick honom till sist lugn i bilbarnstolen jag tagit in. Plus att jag skulle försöka få byta blöja på chefen aka Pontus, och vi blev superovänner. U S C H vad jag hatar när det blir så. Vill inte själv bli arg men vad fan ska man göra??? Han var ju heeeelt galen och då går det inte att nå honom. Hugo fick till slut hjälpa på m blöja iaf, men sen fick jag bära honom oklädd till bilen där nästa kamp utbröt....att få på säkerhetsbältet i stolen. Jag var HELT svettig.

Kom oss så iväg till slut och när jag öppnar bildörren till Pontus säger han "inte kika (skrika), mamma glad" . Då höll jag på börja grina och sen har jag velat smågrina resten av dagen.

Med lilleman var det spikrak kurva uppåt. Har på 19 dagar vuxit 4.6 cm och på en vecka ökat ytterligare drygt 400g. Ändå är han inte på något sätt knubbig eller spec. hullig. Men äter som en tok gör han och ökar dubbelt mot det "normala" (=150-200g/v)

Väl hemma skulle jag få P att sova vilket var nästintill omöjligt och givetvis var bebis tvungen att vakna så jag fick sätta mig o amma medan jag skulle få P att sova. vilket tror ni han tyckte var mest intressant?

Men....efter en timme somnade han och eftersom han skulle iväg till farmor fick jag  väcka honom efter 2½ timme - så sova behövde han! 

Nu råder det tystnad och jag ska inta soffan. Nu fattas bara lite ryggmassage!

/ Åsa

CIRKUS NORRMJÖLE

Så här charmigt är det inte hela tiden precis. Det är som en cirkus här hemma... Jag slits sönder i hjärtat när det är så här "struligt" kring Pontus. Det är normalt, det går över och alla kan säga vad 17 dom vill, jag får ändå så ont i mamma-hjärtat så att går av på mitten.
Han har det allt annat än lätt just nu o jag får inte ens peta på honom = inte trösta inte hålla om  - nada.
Som om det inte räckte så har våran dagmamma sportlov, så nu ska han vara hos den andra tanten. Niklas sa att det var hysteri att lämna i morse. Han har ju förvisso varit hos henne men då alltid med sin riktiga dagmamma. Även om det funkar m dagmamma så är jag/vi ändå lite skeptiska. Så mkt mer sårbart. Är bara EN att knyta an till, är hon sjuk måste han byta ställe osv. Eller att vi åker på att vabba=förlorad inkomst som inte är "vårat fel".
Sen tycker jag att det blir lite för lite plats att vara på. På ett dagis finns ju kök, mysrum, lekrum osv. Här är dom bara på en liten yta o leker.

Bebben mår väl bra och sköter sig skapligt bra. BVC var hit i fredags o han hade ökat 500g i vikt på bara en vecka. (normalt 150-200/vecka) och passerat sin födslovikt m råge.
Inatt var vi vi vaken tre timmar. Det känns idag.

Helgen passerade med besök borta och massa besök hemma. Idag har Niklas återgått till jobbet efter sina 10 vara-hemma-med -nyföding-dagar.
Får se hur det gått idag med Pontus, i värsta fall får jag väl ha honom hemma i veckan - men både han o jag behöver att han får vara i omsorgen.
Har iaf lyckats gå en 40 min prommis idag i go´vädret. Bebis (still namnlös) sover fortfarande ute i vagnen.

/ Åsa

DET GÅR ÖVER....

...är mitt mantra just nu.
Det blir bättre med tiden.
Härda ut.
Tanka tålamod.

Tvåårs trots i kombo med syskonreaktion, samt förkyld, samt en massa jäkla humör. Allt på samma gång. Inte lätt att vara Pontus heller...

/ Åsa