12/13

Året började med våran andra sons födelse och året slutade med min pappas död.

Kontraster.

Däremellan har det varit full fart, långsamt, slititgt, underbart mm.

Ungefär så som livet ser ut.

 

 

Hoppas på ett harmoniskt 2013.

 

PÅ ETT ÖGONBLICK VÄNDER DET

4 november skrev jag ett inlägg om det här med barnbarn, att jag var ledsen att mamma missar mina barn och att barnen inte har någon mormor. Nu har dom inte någon morfar heller.
Jag har pratat med Pontus om att morfar är död. Någon process har startat inom honom men han är ju bara 3, så det är svårt att veta hur mkt man ska säga. Dock har han ju minnen med morfar så våran tanke är att hålla dessa levande, så att Pontus egna minnesbilder kanske får finnas kvar.
Han var så söt och sa:" Är morfar död? Då kan ju jag ta plåster och sätta på morfars blod. Då blir det bra."

För egen del då?
Ja, pappa var här på Pontus kalas på lördagen. På tisdagen pratade vi på telefonen om tider och annat kring jul. På torsdagen (vad vi antar) var han död.
Tur grannen ringde, annars hade han inte varit saknad förrän på julafton.
Många tankar snurrar. Minnesbilden av att hitta honom där.
Nu, allt praktiskt. Längtar att Peter ska komma hem så vi kan prata ordentligt. Nu blir det snabba samtal, lite Skype. Men han ligger 6 timmar före i tid, så inte lätt tajma in heller.

Snart fyller jag 39 år. Innan dess kommer jag att ha begravt min pappa. Mina båda föräldrar lämnade mig allt för tidigt. Min mamma saknar jag så jag kan gå under ibland. Pappa kommer såklart också att fattas mig även om vår relation var en annan.

För pappas del tycker jag det är så himla tråkigt. Som han planerat denna pension. Både mentalt och ekonomiskt. Så hinner han inte få ta del av det. Alls.
Det kusliga är att jag har pratat med Niklas tidigare om just detta - att det är så här det kommer bli. Han går i pension, en granne kommer ringa mig, han dör knall fall. Sen trodde jag väl att det skulle gå lite längre tid innan det hände. Men ändå - jag har sett detta i tanken redan innan det hände.

Vila i frid.

TRE ÅR

Nu är det ett glapp igen sedan förra inlägget. Sitter nästan aldrig vid datorn numer.
Vad ska man säga...livet snurrar på och tiden går fort. Så fort så att Pontus har fyllt tre år.
13 December -09 började det snöa när vi skulle in till förlossningen (inte en flinga innan) så vi brukar säga att han kom med snön. Sen har det varit verkligen livet före och livet efter man fick barn.
Vi gav presenter på morgonen men de upphängda ballongerna var roligare att leka med :-)
På e.m var det luciafirande på dagis. Han var en pepparkakstomte.
Idag hade vi kalas för släkten. Prylar o prylar o prylar. Å om 9 dagar är det dags igen.... (jul alltså).

 Skepp o´hoj! Pirater är kul!

 

 Bamsepussel!

 

 Världens finaste !

 

Ingen konst att blåsa ut ljus!

 

 

F.ö så har vi hunnit med julbord på Skeppsviks herrgård, glögg/jul fika m vänner,klippt av massor med hår, haft brorsan halv-boendes här, men nu är det som så att han blir Umebo igen , efter 20 år på vift. Ska faktiskt bli roligt att ha honom närmare och jag är glad att pojkarna kan få en relation till honom.

 

Rasmus som ju snart blir 10 mån har en megajobbig period nu. Dels har det varit lite snorigt å sådär, men det är mammas famn som gäller hela dagarna och sova det är ju som att slösa bort viktig upptäckar-tid. Slutkörd? Ja, det är jag. Samtidigt som jag känner mig helt fastlåst så har jag ju Pontus att konflikta med ungefär 48 gånger i timmen. Men samtidigt är ju Rasmus helt ljuvlig och finare finns inte. Oj så fin han är. Han är som en känslig liten kille och betydligt försiktigare i sin framtoning än vad P var.

Pontus i sin tur är ju otroligt härlig med allt han berättar, fantiserar, analyserar... han är urmysig på så vis.

Finaste bröderna.