TELEFONEN RINGDE

I luren: Du...du har en katt som heter Sally
Jag: Ööö, jaaa...?
Luren: Ja, vi har henne hos oss.
Jag: Va? Så hon lever? Å herregud.
Luren: Hur länge har hon varit borta?
Jag: Drygt 5 månader.
Luren:Å Herregud.

Det var en man som ringde från grannbyn, inte mer än några (som i typ 2-3)km härifrån. Sally har varit där i krokarna sen i somras och har visst varit jätteskygg. De hade inte fått komma det minsta nära. Nu när kylan slog till hade de ställt ut en isolerad låda som hon varit i och i fredags hade hon jamat och ville in. Hungrig som en varg hade hon varit.
Först idag hade de märkt id-tatueringen och kollat upp den och så funnit mig.
Hon var hel o ren och blank o fin i pälsen med gott hull. Måste ju livnärt sig på möss o fågel, för det här paret hade aldrig ställt ut mat och dem veterligen hade ingen annan heller ställt ut mat.
De hade blivit SÅ förtjusta i henne och ville egentligen behålla henne.

Hon låg där på en köksstol och kurrade när jag kom dit. Kändes lite knäppt att då hon äntligen gett dem sitt förtroende så kommer jag och tar henne därifrån....
Väl hemma har hon varit lite smått avvaktande. Hennes barn (Helge o Rutan) sa ingenting utan ville bara fram o hälsa, men Sally morrade åt dem. Hon har gått och småknorrat här.
Baileyz var det inga problem med , hon fick nosa på henne.

Jag känner dock en liten undran hur det kommer gå. Om hon faktiskt av någon anledning frivilligt flyttade härifrån så är det ju av en anledning. Otrivsel för att hennes bebisar blev kvar + att en människobebis kom in i huset?
Pontus är ju dessutom numer gående och rörlig och högljudd vilket han inte var för ett halvår sedan då Sally var här. Pontus ska ju naturligtvis lära sig vara försiktig med djuren, men Helge o Rutan är ju så snäll med honom och tål lite "brutal" behandling, vilket jag antar sally inte gör.

Kruxet jag känner är: om jag släpper ut henne så kanske hon känner: "Yes, nu drar jag" och nu är det kallt och massa snö. Vart tar hon sig då? Att gå tillbaka till paret i grannbyn via skogen i snön...?
Jag vill bara att hon ska känna sig trygg nog att bo här, men känner mig inte 100 på att det blir så och då kanske hon drar och går ett hemskt öde till mötes?
Paret här, ville så gärna ta henne om det inte skulle funka här hemma. De ringde t.o.m ikväll för att höra hur det gått och ville verkligen poängtera att de gärna tar hand om henne.
Dilemmat är ju att om jag släpper ut henne och hon drar iväg vet jag inte vilket liv hon får, men jag har ju en möjlighet att ge henne ett bra (får jag förmoda) hem till de här vänliga människorna.

Nu sussar Sally iaf uppe på soffans ryggstöd och hon ser helt bekväm ut och reagerade inte när Bailyz höll på leva om lite här. Man får väl förmoda att hon ju känner igen sig och oss.
Kruxet börjar väl imorgon då Pontus ska upp och härja...tur Niklas ska vara ledig imorgon!



/ Åsa

1:A ADVENT

Så var det advent. Har ni tänt första ljuset?

/ Åsa

ALLA PRATAR OM DET

Om vädret...vilket jävla snöväder. Åt fanders för tidigt. Förra vintern började dagen då Pontus föddes. Vi sa att han kom med snön. (13 dec.) Det var lite snöflisor i luften när vi körde mot förlossningen och jag sa att jag lär väl halka på väg in bara för att det inte varit halt eller vinter alls innan. Sen blev det vinter med råge. Smällkallt och massor m snö. Tyckte så synd om Niklas som fick hålla på åka fram o tillbaka i snövädret. När vi skulle hem var det tror jag -23 grader (om inte mer när jag tänker efter) och jag hade bara gympaskorna. Minns att när jag kom hem började jag med att skotta...det var så jäkla skönt att komma ut i luften efter 4 dagar inne på NUS. Kanske inte smart att skotta 4 dagar efter förlossningen men det gick ju det me :)
Och nu börjar frågorna komma (och till viss del egna funderationer också) "när kommer nästa??"
När nån hostar upp 28 000 och garanterar mig en graviditet på första försöket:)
Det är ju fantastiskt att IVF finns och att man kan få hjälp. Brukar tänka på hur Pontus faktiskt började sitt liv utanför min kropp och fick åka värsta rutschbanan in:)
Ett mirakel om något.

Idag har jag och detta mirakel varit till fotografen och tagit "ettårs bilder". Han var bara duktig och snäll. Men lille gossen har bara sovit 25 minuter på hela dagen. Puh... en kamp på sena eftermiddagen, men han är ändå så duktig på hålla humöret fast han är spytött.

Niklas är och spelar poker ikväll så jag är solokvist.
Snöa inte över nu där ute i snöyran!
/ Åsa

UTVECKLING

Många "mamma-bloggar" jag läser har för vana att regelbundet , typ vid månadsdagen, skriva om utvecklingen på barnet. Jag har aldrig gjort det så nu när 1-års dagen närmar sig så gör jag en summering istället:)

Höll upp huvudet :

3-4 veckor och vid 8-10 veckor höll det långa stunder. Stadig i nacken väldigt tidigt.

Rullade över på sidan:

11-12 veckor

Vänder över på mage:

3 månader och 1 dag

Vände från rygg till mage och sedan tillbaka:

3 månader och 4 dagar

Satt själv utan stöd:

Just lite över 5 månader

Kröp:

"kryp-hasar" vid 6½ månad och kryper någon dag efter 7 månader

Stod upp själv:

7 ½ månad

Tog de första stegen:

Dagen före 9 månader

Går på "heltid":

från 10 månader

Åt fast föda första gången:

4 månader och 4 dagar

Tandstatus:

1:a vid 7 månader i u.k

2:a 4 dagar senare än den första i u.k

3:e 8½ mån ö.k

4:e som ovan, man anar den e på väg ö.k

5:e som ovan i ö.k

6:e 9 månader ö.k

7:e 9 3/4 månader i u.k

Hade ett blåmärke på tandköttet vid en kindtand, men inget på väg än. Vore väl liiite tidigt för kindtand? Eller?

Trånga tårkanalen som orsakat geggigt och kletigt öga sedan födelsen har vid 9-10 mån ålder vuxit bort.

Den verbala utv och annat kring finmotorik mm tar jag en annan gång!

/ Åsa

ORKAR INTE

Är inte ett dugg förtjust att se mig själv på bild men bjussar på en iaf för man ser ju ändå inte hela mig:) Bilden togs i fredags innan jag skulle åka iväg på fest. Pontus var gnölig o trött och vi var less på varandra, ändå saknar jag honom så fort jag stängt ytterdörren. Mitt underverk ! --Go hjärtat--

Nya sysselsättningen är att slänga pokerchips!

Pulkan var en bra investering, smidigt och Pontus verkar tycka det är kul. Måste ta och förlänga snöret samt byta ut midjebandet till ett större. Orkar egentligen inte blogga. Hade en hel radda i skallen jag tänkte plinka ner här, men när jag väl skulle till så gick musten ur för jag började kolla foton. Bara tvungen att slänga in denna bilden på en av mina kärlekar. Här var väl Baileyz 8-9 veckor. Übersöt såklart - vilket mattehjärta skulle inte smälta av den blicken?

Äh, nu avrundar jag. Niklas är på väg hem från hockeyträningen.

/ Åsa

AVKAPAD

Snacka om att man skapar sig behov. Det var i måndags som det var dags för grävning av fiberkabeln till bredbandet (vi har adsl via hemtel nu). Umeå energi har hållit på sen i somras med detta och nu skulle man gräva till de hus som valt att hoppa på detta erbjudande (vi kommer även ta tv och telefoni o allt via detta). Hade markerat ut, samt att jag gick o pratade med han som grävde om att det låg en kabel väldigt ytligt till utebelysningen. Ja den lyckades dom ju ändå gräva av så nu lever vi i total bäckmörker efter kl. 15.00. Hur svårt ska det vara att komma hit o laga den? Så dom dessutom kan gräva igen skiten.
Senare på e.m samma dag märket jag att de lyckats gräva av telefonkabeln också. Utan hemtelefon är ju inte hela världen (den har vi eg. bara pga adsl) men vara utan internet går ju fasen inte. Inte för att jag har tid att surfa hela dagarna men det är en bra förströelse när man har en stund över och det ändå inte är lönt dra igång några större projekt.
Umeå energi skyllde på grävarna och grävarna kunde inte göra mer än felanmäla till telia. ...
Igår åkte jag enkomt in till stan för att surfa hemma hos Åsa. På väg hem därifrån så fick jag telefon om att dom var hemma här för att dra en provisorisk lina. Tack o lov för det.

Mums med mellis......

På kvällen igår fick vi besök och i o med detta hem lite prylar som jag hade beställt från IKEA. Pontus var på världens bästa humör och kom isäng senare än vanligtvis, och det slår aldrig fel, han sover mkt sämre då rutinen rubbas. Även om det inte var mycket.
Och idag har han inte varit på så bra humör. Lättretlig. Men han lyckades iaf ta sig upp i soffan själv.... (med hjälp av Baileyz päls som "lian") sen härjade han på där som en galen.

Ikväll ska jag på föreläsning i KBC-huset. Blir trevligt med nåt annat ett tag. Om sömn, stress, välbefinnande och perfektionism mm. Och man skulle visst få en goodiebag:)
Imorgonkväll blir det middag på TC med gamla arb.kamrater. Lite komiskt att de fortfarande hör om man vill haka på medan nya jobbet aldrig frågar:)
Sen blir det jobba både lör+sön kväll.
Nu är det snart dax för lilleman att vakna.

/ Åsa

DEN STACKARS HUNDEN

En helg går fort. Inte mycket har gjorts, min hals har börjat sticka igen och jag har fått fina, klädsamma blåsor på läppen igen. Niklas var i väg med veteranlaget igår på nåt "uppdrag". Sånt där de tar på sig för att få in pengar till laget. Idag var vi in en snabbis till stan, köpte bl.a en pulka till Pontus. Som ett alternativ till barnvagnen hoppas jag, så man kan ta sig nånstans här i de igen snöade skogarna.... (åja...än är det inte så farligt men än då).
Pontus är en riktig liten spjuver (vilket fult ord egentligen), han är så himla go o glag o mysig. Har så gott som redan glömt hur det var för någon vecka sedan då han var allt annat än rolig.
Den stackars hunden som får utstå en massa pälslugg och bebiskläng och ett och annat bett....hon har det inte lätt lilla Baileyz, men sanningen att säga får hon ju skylla sig lite själv som inte flyttar på sig....
Hon mår bäst när hon är "mellan barken o veden", hon ska verkligen vara precis där man är. Men det är ju himla gulligt när Pontus o hon faktiskt leker med varandra. Han "kastar" hennes boll eller annan sak och hon hämtar och lämnar den i hans famn, han kastar och hon hämtar och så håller de på. Jag ser bara vinningen de kommer att ha av varandra då P blir större.
Nu är kl. 21.58 och P ligger o knorrar o låter. Han har nu i helgen sovit lite oroligt. Men som han håller igång på dagarna skulle en annan vara helt däckad. Jag har inte riktigt vant mig vid att han är fullt gående... och nu i helgen rök ett hyllplan till i bokhyllan, the klänging boy börjar nå lite väl högt upp nu.

/ Åsa

11 MÅNADER

Idag blir bästa Pontus 11 månader. Så mycket som hänt på kort tid. Shit, snart är han ett år. Det bästa livet har gett mig är du min älskade unge!

/ Åsa

MYSIG TID NU

Nu är Pontus inne i en otroligt härlig period! Oj, så mysig han är! Nöjd och glad och kramsjuk och jättebra på roa sig själv. Smygkollar på honom och han sitter o småpillar med nåt. Det lustiga är att när man inte ser honom då är han jätteförsiktig med djuren, annars är det mycket ryck o slit. Nu är det mest att GÅ som gäller, och han ser så stolt ut när han kommer promenixande med nåt i handen. Han reser sig upp utan att behöva ha stöd så det är lixom bara ställa sig och gå när andan faller på. Nu i veckan har han haft värsta sovmaraton också, så plötsligt blev dagarna inte som de brukar, men vad gör det om man får sova till 8.30? :)
Gårdagens snöväder var inte uppskattat av vare sig mig eller Pontus. Baileyz var den enda som verkade nöjd. Har blivit så jävulskt bekväm senaste åren...och nu känner jag bara att jag hatar vintern. Den kan vara otroligt vacker men det är ju SÅ besvärligt med allt. Även om det blir ljust o fint och visst är väl skoter o pulka kul men det är det att den är så lång....och om man visste att det inte blev 100 meter snö, skulle jag nog hellre acceptera den. Nä, vintern gör sig bäst på bild.
Gladfisen med sin rosa, stora "kissemjau". Han blir som en sol när man frågar vart kissemjau är. Han har f.ö faktiskt slutat bitas lika mycket. Har fått säga åt honom bestämt och nu förstår han att det är fel att bitas, även om han testar ibland, men han liksom kollar på en före han försöker sätta tänderna i en, som för att kolla "ska mamma säga åt mig nu tro?". Hunduppfostran är inte helt olik barnuppfostran faktiskt. Tanken är ju densamma. (finns ju förståss olika fostringsmetoder men grundstenar som konsekvent, förstärka, avleda osv är ju rätt lika. Har jag lyckats bra med alla hundar genom åren så finns väl hopp även för Pontus.. ;))

Titta vilka fina hartänder jag har!

Glad i hågen går jag vart jag vill!

Har nu fotat huset från alla vinklar o vrår både inne o ute så man har ett gäng "före" bilder. Det är ju tänkt att snart dra igång med utbyggnaden. Någon gång under första halvan av dec. Alla detaljer är inte klara ännu, men det blir av även om det känts som en evighet bort. Längtar tills det är klart så man får tapetsera och greja. Det är iaf min uppgift!

Sen finns det tydligen någon smart väggskiva som man lixom klickar i varandra typ som man lägger laminatgolv, så det blir inga skruvskallar o skarvar att spackla. Mindre jobb alltså vilket är en klar fördel, även om det säkert blir snäppet dyrare.

Svårt ändå att visualisera hur det kommer se ut när allt är klart. Det stora ingreppet blir ju takkonstruktionen.

Projektet lär bli en följetong här på bloggen iaf.

/ Åsa

LESS

Less på vara förkyld nu, känns inte ens som det blir bättre heller. Känner mig slut dels pga detta men också att P hade en väldigt krånglig o jobbig vecka samtidigt..
Pontus är fortfarande snuvig, men kan lika gärna ha med tänder att göra...vem vet?
Har ju väntat på kindtanden som visats sig som ett blåmärke på tandköttet, men istället -helt oanat- såg jag igår, att en liten rackare är på väg i u.k. Den tredje i raden där, 7:e totalt.

Efter offerten vi fick i torsadgs har vi nu bestämt hur vi ska välja, och vill det gå som det är tänkt drar byggeriet igång under första halvan av december.
Blir bra det, hoppas på okej väder eftersom taket ska bort. Fast det börjar dom förstås inte med, men med snö på lut vet man ju aldrig om det snöar en meter eller inte alls.

Var och jobbade i lördagskväll. Det var lugna gatan där, så det var inte mycket till insats kändes det som...:)
Nä, nu ska det bli lite matbrödsbakning tror jag.



/ Åsa

DET RULLAR PÅ

Go gubben som jag saknar... Men han har det toppen hos nya familjen!

Lakriz-trollet

Trots att veckan gapade tom i måndags så har tiden gått förvånansvärt fort ändå. Jag och Pontus kämpar på med våra förkylningar (han hostar nästan tills han kräks ibland på natten). Vi har gjort lite ärenden, igår bl a var vi på klädjakt, men det känns som att man ska ha en flickbebis för att hitta vettiga kläder. Utbudet är väldigt olika, om man nu ska kategorisera in kläderna efter könstillhörighet. Tre par mjukis brallor i storlek något för stor blev det. Men bodysar, finns inte det i större storlek än 80/86? Tycker det är så praktiskt med dessa för tröjorna hamnar ju ändå mest bara i armhålorna.

Idag ska ännu ett snickargäng hit o lämna underlag för offert. Det närmar sig att kunna dra igång, om än senare än vi först trodde. Ikväll ska jag bort på middag. Vi är tre stycken som ses lite nu o då. Vi jobbade ihop för massa herrans år sedan men har bibehållit kontakten. Det är stor åldersskilnad på oss, men jag måste säga att så roliga personer att jobba med har jag nog aldrig haft. Det var sann arbetsglädje på den tiden! Ena är kring 20 år äldre än mig och den andra 30 år äldre. Lite häftigt tycker jag!
Och imorgon ska jag träffa en barndomsvän som numer bor i Gbg, jobbar som bildlärare och har därmed höstlov, och på besök i gamla hemstaden. Med dottern Siri. Ska bli kul det med.

Har dammtorkat o dolat lite nu på f.m och tänkte mig senare ut o govädret.
Ha en god dag !!!

/ Åsa

SEMPER SMÅFOLK

Semper har i sitt sortiment nya ekologiska produkter som passar bra till ex. mellanmål. Innehåller inte koncerveringsmedel, salt eller socker (annat än naturligt). Finns bl.a kex, riskakor, smoothies och fruktblandningar i smart klämförpackning.
Semper letar nu TESTPILOTER till dessa produkter och du kan bli en av dem genom att anmäla dig via länken nedan.
Spännande eller hur?!


http://smartsontestpilot.se/semper-smafolk/bli-testpilot/


/ Åsa

ÖKEN

Öken-blogg. Så känns denna blogg, den är ju inte speciellt rolig, jag har lagt av mig i skrivandet.
Vidare funderar jag kring syftet med bloggen överhuvudtaget.
Tror att jag i mitt absolut första inlägg nämnde att jag i alla tider (faktiskt från 5 års ålder) skrivit dagbok - o alla har jag sparade- och nu har bloggen blivit lite av en dagboksanteckning. Dock skrivs ju här bara om "detta gjorde vi idag" och triviala ting.
Jag drar mig för att skriva vissa saker här av olika anledningar, men det som hamnar på internet stannar på internet.
Har egentligen massa tankar om diverse jag vill skriva, men funderar på om jag kanske lägger ner bloggen och återgår till den traditionella dagboken...

Tankar om livet rent generellt - sånt som påverkar mig i vardagen.
Kan vara om relationer till olika människor, frånvaro av vissa personer och hur det påverkar mig, vägen till dit jag är idag o.s.v. Men det är utelämnande och blottar jag mig här vet jag ju inte vem som vet vad. Går ju förstås att låsa bloggen, men .....

Nåväl, vi får se. Nu ska jag ta hand om min lilla sjukling och mig själv också för den delen. Såg att P har som ett blåmärke på tandköttet i ök. Kindtand på G? Googlat och det verkar kunna bli en blånad, så jag tror inte det är någon fara. Någon som varit med om liknande?
Idag ska vi på Strömpilen tror jag o kolla lite kläder. Ev. förbi Maria på kaffe också.
Tjing så länge!
/ Åsa

TJORVUNGE

Vi verkar blivit lite bacilluskinvaderade allihop här, Pontus har lite rossel i bröstet och är snuvig och äter inte, jag har stick i halsen och lite tjockt i bihålorna. Dax igen dårå.... Pontus glupskande aptit har bytts ut mot skrik och slams kring måltiderna. Okej, giltig orsak finns förstås, men vi är ju så bortskämda med hans aptit och hans annars så okomplicerade personlighet att jag blir nästan (jag sa nästan) irriterad när han krånglar... Inatt vaknade han efter 04 nån gång och åt välling, och sov ända till 07.50! Lovley! Detta gjorde att f.m/e.m lurerna blev en enda mellan 12-14 och det får han gärna fortsätta med!
Han har också blivit superkrånglig med tandborstningen. Förut har han smaskat när han sett tandborsten och inte protesterat det minsta - nu är det under kraftig protest. Vill ju inte heller att det ska bli förknippat med något olustigt, men samtidigt måste det ju göras.

Så här trött och hängig var man igår då han sov i pappas famn. Ville inte vara själv i sängen... den ständiga tuppkammen på plats iaf....:)

Hyfsat pigg och alert trots allt. Nu har han lärt sig att välta fodertunnan och klättra upp på den. Han har gått väldigt mycket i helgen och även idag. Han blir dock lite för ivrig så han faller framåt, men han skiner som en sol när han går och när han nästan är framme kastar han sig mot famnen/soffan/hunden eller vad han nu går till. Han verkar tycka det är jätte kul iaf, och han har tagit många steg i rad och vänder sig stående ett varv och fortsätter. Stannar, plockar upp något, fortsätter. Kanske han springer snart?!

Rutan hade en busstund i trädet. Katterna gör inte så mycket väsen av sig, jösses vilken skilnad att bara ha två.... Inte klokt hur det var innan egentligen. Men Rutan o Helge är så söta, för ofta följer de med på promenad:) Men jag undrar SÅ vad som hänt med deras mamma Sally. har inte sett henne sen i mitten på juni. Vad som än är, så känns det bättre att veta, men , men...nu är det ju som det är.

Starten för utbyggnationen har ju som bekant dragit ut på tiden, men det närmar sig. Känns jävulskt drygt, men man måste ju igenom det om vi nu vill få som vi vill. Tyckte bara veckan då köket skulle in var jobbig. Nu snackar vi byggarbetsplats några månader plus allt vi ska göra själva därefter. Fast den biten e ju iofs rolig.

Jaja...det blir nog bra till slut.

/ Åsa

NAPP

Pontus har aldrig velat ha napp. Just nu önskar jag att han ville....

/ Åsa