Pontus tre dygn gammal
....vad tiden går fort. Åt skogen för fort. Satt och kollade igenom foton (och jag har hundratals med bilder...välfotad bebbe...) och det känns , när jag ser på bilderna, som att tiden har sprungit fram från då Pontus föddes. Nyss var han ju bara ett litet knyte som mest bara sov och han rymdes ju överallt....nu är det en tuff liten kille som utforskar världen och lär sig nya färdigheter varje dag. Min lilla go-skit!!!
Annars just nu är jag less less, less på mitt snart 4 veckor långa halsont och som om det inte räckte har jag nåt jädrans fel i ena ögat. Rinner och huden på ögonlocket är vätskefyllt. Ömmar å har sig. Ska in o vaccinera och mäta- väga Pontus i morgon, så jag tror tant DSK ska få kolla på mitt öga.
Sally, Sally, lilla fina Sally...vart är du? Hon har inte varit hemma på en dryg vecka. Brukar kunna dra iväg i tre dagar men nu blir jag orolig att något hänt. Vad det än är vill jag hellre veta än denna ovisshet. Jag brukar inte vara orolig för henne då jag vet att hon drar iväg på sina strövtåg, men nu börjar det på vara lite för länge. Gick drygt 2 km occh vittjade vägen om hon skulle ligga påkörd i nåt dike eller så, men icket.... KOM HEM!!!
Nu i helgen kom pappsen hit med 4-hjulingen och en vagn så nu ska det köras sten....IGEN! Vi grävde bort en bit häck och tänkte då att stenmuren får fortsätta 5 meter till (i vinkel). Borde kännas som ett lätt jobb då förra mur-delen blev 30 meter:)
Nu kom N hem från en golfrunda så nu blire fika!
Over and out. (å jag har ingen aning om varför det inte går att styckeindela texten. Irri).
