HÖST

Här inne har jag inte varit på länge, som synes. Tanken var ju att ha detta lite som ett dokumentationsforum, men det rann lite ut i sanden.
Sommaren passerade ganska lämpligt snabbt och vi hann med lite kortare strapatser men har varit mycket hemmavid. Jag började jobba i mitten på augusti, då Rasmus blev inskolad på dagis. Det kändes först som att det inte gick så jättebra - klängig och ville inte riktigt, men nu går det hur bra som hellst, även om lämningen är väldigt ledsam.
Dom har ju blivit så stora, barnen. Tänk att Pontus snart är 4år. Inte klokt. Och Rasmus börjar bli en riktigt stor och duktig kille, som f.ö premiärkissade på pottan! Tror Pontus var då minst ett år senare i den debuten.

                                                            
                                                           Världens finaste ungar!

SEMESTER

Nu har jag semester fram till 11 augusti. Så skönt! Vi har inga större planer, lite dagsutfly
kter. Holmön bl.a


Här på bloggen händer ju inte mycket. Livet liksom rullar på med barnen som upptar mesta tiden. Just för stunden är bara jag o Rasmus hemma ihelgen. Niklas är iväg söderut o spelar baseboll o Pontus är hos farmor. Dom skulle på marknaden i Bjurholm. Sötungen som börjar bli så stor. Han är såhimla klok min lilla stora pojke.
Rasmus han bara utvecklas o mår bra. Går på hälar, springer på tå, (är inte det tidigt..?) äter med sked själv när lusten faller på. go o glad m blir riktigt arg o tjurig ibland. Igår hade vi en stund på stan, åt glass o så. Mysigt.
skriver nu från surfplattan o tangenterna lyder mig inte ojag ser inte vad jag skriver. Kort livstecken från mig iaf.

JODÅ VI LEVER

Inte mycket aktivitet på denna blogg. Det känns som tiden rusar.

Jag har varit igång i jobb senaste månaden. Känns helt ok, enorm skilnad att jobba 75%. Värdefullt även om lönen blir lidande.

Proppen har gått för Pontus. Hans introverta beteende på dagis (som sedemera blev väldigt utagerande hemmavid) har upphört! Han blommar ut för varje dag och fröknarna är super lyckliga över detta.  Min stora lilla pojke.

3.4år drygt.

 

 

Niklas är i full gång med baseballen igen. Tråkigt att kommunen är så avigt inställd till att släppa in en ny sport, när Niklas (mfl) lägger så mycket tid på att få till något bra.

 

 

Rasmus är ju bara huuur mysig som helst! Men visar också temperament när det inte går som tänkt. :)

Han är, likt sin bror, väldigt motoristk duktig och det är full fart ute hela dagarna. Nu har han haft hög feber, närmare 40 gr, i ett par dygn. Inte optimalt i värmen, men nu verkar det ha vänt och han har ätit hela veckans ranson idag tror jag!

 

Premiärdopp i badbaljan för nån vecka sedan.

Tänk att för ett år sedan var lillskroten bara tre månader och en ammande hjälplös bebis. Nu en kille som reder sig själv!



PÅSK Å ANNAT

Det blir inte roligare uppdateringar än så här på bloggen just nu.
En stooor sten har fallit från mitt bröst och det pga att äntligen har vi tömt pappas lgh. Den kommer nog ut till försäljning, denna eller nästa vecka. Bitar faller på plats allt eftersom.
Nu idag, två veckor kvar, tills jag börjar jobba. Blir ju bara 75% nu till en början, men det känns bra. B R A . Trots allt ganska luftigt schema, får tid m familjen och tid för återhämtning. Tror inte att folk fattar hur jävulskt slut man kan bli (f.a i skallen) av att jobba m dementa. Något som dock inte syns, och aldrig kommer att synas, på lönen, vilket enormt (slit)jobb man gör.
Jag har sett så mycket tragik, så mycket lidande och så mycket ovärdigt i mitt jobb att det känns SÅ skönt att veta att mina föräldrar aldrig behöver genomgå detta. Faktiskt.

Anyway, vi var ju till Borga i påsk. Fint väder, uttröttande luft, utedagar (Pontus är ju helt otrolig på vara ute!!), godis i massor.
För Baileyz går det hur bra som hellst. Jag=glad. Hon får massa aktivering o träning. H O P P A S hon stannar för gott. (Malin ska bara lura smörja maken...).

  Borgahällan som utsikt från stugan.

 Leka, leka, leka.

 Glad o go!

 Bröder som ritar.

Två klubbor samtidigt. Gäller att äta så mycket godis man kan när tillfälle ges!

KRÄKINLÄGG

Sa jag det, att jag blev matförgiftad för en vecka sedan? En kompis o jag var på Balder (haft en angorakanin som hette Balder) o åt tacobuffé innan vi var o såg "Små citroner gula".
Sa till A att guacamolen smakade konstigt. (Hon åt inte av den alls). På natten vaknade jag o antog att det var magsjuka, men mådde bra efter "tömningen" och åt frukost som vanligt osv, så jag antog att det berodde på maten. Ringde miljökontoret o gjorde en anmälan, o dom hade fått en anmälan även i januari.

Baileyz verkar anpassat sig bra, vilket väl inte var det som oroade mest. En av hundarna hon ska bo med var inte alltid så accepterande mot andra men det verkar ha gått bara bra. Hoppas det håller i sig! Dock blev hon första kvällen nedspydd av Malins dotter. Hon låg på soffan o började kräkas o Baileyz låg nedanför.... Stackarn.

FARVÄL

Det har ju gnagt i mig länge. Är det ett svek? Är det ett personligt misslyckande? 

Onda samveten hit o dit, men nu är beslutet taget, boende ordnat och imorgon är det så dags att säga hej då till fina Baileyz. 

Om än på prov till en början, men förhoppningen är ju att hon får ett stadigvarande boende med ett roligare och meningsfullare liv än vi kan erbjuda just nu. En gammal kompis till mig som bor i Ursviken ska ta henne, dom har stt stuteri (hennes man jobbar som kusk) och hon är djurvän in i själen. Känns bra med någon jag känner. 

Haft hund i 31 år, så det klart att det känns konstigt, men ändå skönt. Nu är det ju inte sagt att detta funkar, men faktum kvarstår  ju iaf...hon ska inte bo här.

TOTALT OINTRESSANT INLÄGG

Här är det inte mycket bloggaktivitet precis.
Det är väl iofs inte så mkt som händer mer än att dagarna går i sina hjulspår, med små avstickare här o där.
Mina bihålor är ånyo tjocka o täta, Rasmus snorar och vi är ju trots allt förskonade.
Ska inte klaga. Har vabbat E N gång med Pontus.
(så nu var det sagt. Ligger vi väl däckade lagomt till helgen).

Pontus måste ha tvärvuxit, plötsligt känns allt för kort o han klagar själv att kängorna är för små.
Rasmus har inte gått upp så mkt i vikt men ingen fara. Det är ju inte för att han inte äter, utan snarare förbränner han väl massor. Ungen kan inte vara still. Sweet lord vad han klättrar o far.
Vaccineringen gjordes under förväntad gråt.
Däremot föll han härom dagen o slog ögat ganska illa, så ettårs fotograferingen skjuter vi på. Inget kul att fota m sår i ansiktet.

Snart börjar jag jobba också. Har gått ner till 75% o schemat är riktigt bra. (för en ggn skull). Tyvärr är ju helgpassen kvar vilket innebär att jag inte ser familjen på hela helgen (såvida dom inte kommer till jobbet). (7-20 / 7-21 med 2tim rast). S U  R T ja, men what to do??
Om jag inte sagt det så säger jag det nu: jag kommer återgå till min förra arbetsplats, t.o.m samma avdelning (tjoho).

 Köpt ny lampa ovanför köksbordet. I helgen köpte vi ny spis o micro, samt en surfplatta som (inte bara förstås) Pontus ska kunna använda. Han behöver stimuleras samt utveckla sin smarthet. Mer om detta "problem" en annan ggn.

                                                         Storebror hjälper lillebror.

Den här lilla skrotungen har minsann också börjat visa humör. Hujedamej vad livat det kommer bli. Men ... det kommer inte bli lätt, men det kommer att vara värt det.

KALAS IGEN

Mycket kalasande den här tiden. Pontus i december. Jul o nyår på det. Så i januari fyller jag år och fyra dagar senare Hugo. Å Rasmus nu d. 19/2. Sen får det vara färdig fikat ett tag!
Idag har vi haft kalas för att fira kommande ettåring.
S H I T ! ! ! ! Ett år redan. Heeelt overkligt hur tiden bara äts upp.

Hur kommer man minnas den här tiden om några år, brukar jag tänka. Det är ju knappt så man minns några månader bakåt. Intensivt lär ju vara ett ordatt minnas för att beskriva tillvaron just nu.

Nåväl... Rasmus skulle egentligen ettårs vaccineras imorgon, men han har en väldans massa rossel i lungorna så vi skjuter på det i två veckor. F.ö går och klättrar han som en liten bergsget överallt. Och då menar jag överallt!
Pontus är stundom mysigaste ungen i världen, och pratar non stop , gngager hål i huvudet på en, och det är med en fantastisk inlevelse han har sina toerier om än det ena än det andra, och stundom är han som en finne i röven. D.v.s jävligt irritirande och man blir galen på att inte nå den. För jag når honom inte. Han har ett sånt temperament att jag fattar nada.

LÄNGTAN

Längtar tills vintern är över, då man kan röra sig fritt ute, slippa bylsa på ungarna massa kläder (å då ska ni veta att jag inte är den som packar in dom i sjuttioelva lager som många andra).

Längtar tills allt är över och förbi med allt praktiska kring bodelningen efter pappa. Hade jag fått bestämma hade mer blivit gjort, men nu andas jag igenom all frustration med målet att det kommer att gå över snart.

Längtar tills jag känner inre ro.

Längtar tills barnen är något år äldre. Småbarnsåren sliter.

Längtar tills jag känner mig nöjd med min arbetssituation. Nu när jag återgår kommer jag att avsluta min placering och börja på min förra arbetsplats. Löser inga problem men förhoppningsvis jobbar jag med roligare folk och därmed trivs bättre - tills den stora dagen då jag hittar det perfekta jobbet (som om...).

Längtar tills jag får ordning på hälsan. Min kropp är i stort renoveringsbehov, något jag vill ta tag i när bära-barn-perioden är över. (som mest iaf).

Längtar tills jag känner lugn o ro, harmoni o tillfredsställelse.

FINASTE

Till utseendet är ju mina barn väldigt lika varandra, och även till fysiken på så vis att dom är tidiga motoriskt osv. Men som jag minns Pontus var han ivrigare, vildare och mer frammåt och oförsiktig.Ramlade mer. Rasmus kan kännas mer funderande och iakttagande. Även om det är full fart på honom såklart men ändå lite "mildare" i sättet. Rasmus har aldrig försökt ta sig ur vagnen tex. Pontus skulle ner hela tiden (från tidig ålder). Men det dom båda har gemensamt är att dom gnölar väldigt sällan. Dom har alltid varit tåliga (om dom ramlar osv). Dom har som en trygg framtoning eller vad jag ska säga. Lättsamma på så vis.

Iofs har vi alltid låtit Pontus härjat ganska mkt. Inte förbjudit massa saker som kanske är farliga egentligen. Mkt just för att fysiken är god och jag har tilltro att han fixar det och om han ramlar,,,,ja då ramlar han. Här klänger han iaf på en isig stege.

 

Det glada humöret har dom båda. Även om Pontus har sina sidor men glada o trygga verkar dom vara. Kan inte förstå att Rasmus snart är 1 år. Så galet hur tid bara kan upplevas så snabb, men ändå finns känslan att han funnits så länge.  Klart att man njuter av barnen, men jag har inte kunnat njuta o ta tillvara på denna bebistid på samma sätt som med POntus. Året har ju dessutom bestått av ständiga konflikter. Hoppas Pontus kommer på att dom kan ha riktigt roligt ihop istället för att bara se en konkurrent i lillebror. Nu när Rasmus går för fullt så kan dom ju leka på ett annat sätt. Om bara P vill.

RUBRIK

Ett tag sedan sist... Det har varit mycket på mitt bord senaste tiden.
Jag har fyllt år, jag o barnen är jätteförkylda (tror kanske att Rasmus har sin 10:e (!!!) tand på G).
Jag har bestämt mig för att återgå till min gamla arbetsplats. Fick detta klappat o klart igår, kommer börja 22/4 och då blir Niklas pappaledig. Plan A var ju att skola in Rasmus 1/4 men vi ändrade oss till i augusti. Blir bra. Men fattigt.

Pappas begravning för en vecka sedan. Det var gruvsamt. Barnen var heeeelt galna här hemma på morgonen och jag kände mig nervös o stressad. Vi kom oss iväg, kallt o soligt var vädret. Släkt och några vänner och jättemycket branchfolk.  Allt gick bra. Barnen var helt makalöst duktiga. Så skönt det kändes bara det! Begravningen blev en fin stund och fast den är gjord så bär jag ändå på en overklighets känsla att det hänt. Intellektet vet, men ändå känns det konstigt.
Minnesstunden blev också bra. Vi var runt 43 pers.
Fina telegram lästes upp, gåvor har lämnats till olika fonder.
Släkten har jag ju inte haft mycket (ingen) kontakt med genom åren, men vad tacksam jag är för allt stöd dom visat. På olika sätt. Omtanke.

Pappa dog av en hjärtinfarkt. Det har varit ett rent krig att få fram dödsorsaken. Jag får se om vi tar detta vidare, man ska inte behöva bemötas så som jag blivit bemött. Inte i en stund som denna. Läkarjävel.
Sen framkom det saker iom obduktionen som jag måste få "bearbeta". Frågor har tillkommit som jag måste grubbla på.

12/13

Året började med våran andra sons födelse och året slutade med min pappas död.

Kontraster.

Däremellan har det varit full fart, långsamt, slititgt, underbart mm.

Ungefär så som livet ser ut.

 

 

Hoppas på ett harmoniskt 2013.

 

PÅ ETT ÖGONBLICK VÄNDER DET

4 november skrev jag ett inlägg om det här med barnbarn, att jag var ledsen att mamma missar mina barn och att barnen inte har någon mormor. Nu har dom inte någon morfar heller.
Jag har pratat med Pontus om att morfar är död. Någon process har startat inom honom men han är ju bara 3, så det är svårt att veta hur mkt man ska säga. Dock har han ju minnen med morfar så våran tanke är att hålla dessa levande, så att Pontus egna minnesbilder kanske får finnas kvar.
Han var så söt och sa:" Är morfar död? Då kan ju jag ta plåster och sätta på morfars blod. Då blir det bra."

För egen del då?
Ja, pappa var här på Pontus kalas på lördagen. På tisdagen pratade vi på telefonen om tider och annat kring jul. På torsdagen (vad vi antar) var han död.
Tur grannen ringde, annars hade han inte varit saknad förrän på julafton.
Många tankar snurrar. Minnesbilden av att hitta honom där.
Nu, allt praktiskt. Längtar att Peter ska komma hem så vi kan prata ordentligt. Nu blir det snabba samtal, lite Skype. Men han ligger 6 timmar före i tid, så inte lätt tajma in heller.

Snart fyller jag 39 år. Innan dess kommer jag att ha begravt min pappa. Mina båda föräldrar lämnade mig allt för tidigt. Min mamma saknar jag så jag kan gå under ibland. Pappa kommer såklart också att fattas mig även om vår relation var en annan.

För pappas del tycker jag det är så himla tråkigt. Som han planerat denna pension. Både mentalt och ekonomiskt. Så hinner han inte få ta del av det. Alls.
Det kusliga är att jag har pratat med Niklas tidigare om just detta - att det är så här det kommer bli. Han går i pension, en granne kommer ringa mig, han dör knall fall. Sen trodde jag väl att det skulle gå lite längre tid innan det hände. Men ändå - jag har sett detta i tanken redan innan det hände.

Vila i frid.

TRE ÅR

Nu är det ett glapp igen sedan förra inlägget. Sitter nästan aldrig vid datorn numer.
Vad ska man säga...livet snurrar på och tiden går fort. Så fort så att Pontus har fyllt tre år.
13 December -09 började det snöa när vi skulle in till förlossningen (inte en flinga innan) så vi brukar säga att han kom med snön. Sen har det varit verkligen livet före och livet efter man fick barn.
Vi gav presenter på morgonen men de upphängda ballongerna var roligare att leka med :-)
På e.m var det luciafirande på dagis. Han var en pepparkakstomte.
Idag hade vi kalas för släkten. Prylar o prylar o prylar. Å om 9 dagar är det dags igen.... (jul alltså).

 Skepp o´hoj! Pirater är kul!

 

 Bamsepussel!

 

 Världens finaste !

 

Ingen konst att blåsa ut ljus!

 

 

F.ö så har vi hunnit med julbord på Skeppsviks herrgård, glögg/jul fika m vänner,klippt av massor med hår, haft brorsan halv-boendes här, men nu är det som så att han blir Umebo igen , efter 20 år på vift. Ska faktiskt bli roligt att ha honom närmare och jag är glad att pojkarna kan få en relation till honom.

 

Rasmus som ju snart blir 10 mån har en megajobbig period nu. Dels har det varit lite snorigt å sådär, men det är mammas famn som gäller hela dagarna och sova det är ju som att slösa bort viktig upptäckar-tid. Slutkörd? Ja, det är jag. Samtidigt som jag känner mig helt fastlåst så har jag ju Pontus att konflikta med ungefär 48 gånger i timmen. Men samtidigt är ju Rasmus helt ljuvlig och finare finns inte. Oj så fin han är. Han är som en känslig liten kille och betydligt försiktigare i sin framtoning än vad P var.

Pontus i sin tur är ju otroligt härlig med allt han berättar, fantiserar, analyserar... han är urmysig på så vis.

Finaste bröderna.



TISDAG

Tankarna mal o mal o mal o mal och jag får aldrig komma till något avslut. Några beslut.
Irritationsberget växer. Fuck!

Ja, i övrigt så gick denna helg åt till besök av brorsan, skyltsöndag (heeelt värdelöst) och Pontus fick minsann träffa både tomten och Max-tigern. Bra där.
Tittade på Hampus hockeymatch, julklappsshopping.
Pontus har iaf otroligt roligt när Peter är på besök.

Äh, skulle skriva en massa men känner att jag inte orkar.

SUNDSVALL OCH GREVE DRACULA

Sundsvallshelgen var trevlig. Vi var framme vid 11.40 och började med en pizza, sen stan, fika, hotellincheckning, middag -som btw inte alls var nån höjdare. Långbordsvariant med SiljaLine-varning=helt omysigt och oprivat. Huvudrätten var inget att jubla över.
Taxi till Kasinot där Niklas gick några hundringar plus.
Dom fick dock Ikea dagen efter. Men å andra sidan kostade inte Ikeabesöket något kan man ju säga.
Körde hem i värsta grisvädret. Bilen såg ut som en lervälling så det blev högtryckstvätt på kvällen.

Hemmavid hade allt gått bra. Glada barn (och kanske en lika glad farmor?) mötte oss i dörren.

Så här ser våran numer 9 månaders ut i normalfallet. Men när han ler.....

 ....förvandlas han till Greve Dracula!

STUNDANDE WEEKEND

Jaha,,, var det ett tag sedan igen, som jag var in hit. Tycker veckorna bara swischar fram. Det har väl varit en normal vecka på så vis att vi äter, sover , går på dagis, trotsar o.s.v.
Pontus har plötsligt börja vägra sova på dagen. Det går oftast bra även om vissa eftermiddagar sätter sig i humöret sas.
I helgen ska jag o sambon använda hans 40-års present, nämligen åka till Sundsvall. Bo på hotell, käka nåt gott, gå på casino, stan o Ikea. Farmodern, den bästa, flyttar in hit o tar hand om katter, hund, o tre grabbar.
Är nog bra hjälp att Hugo är här denna helg så kan han vara med Pontus när farmor måste mata/söva Rasmus. HOPPAS allt går bra.
Jag längtar mest till hotelfrullen ! Jag ska Ä T A!!! Och duscha skållhett.

Blidde mycket framöver på helgerna nu. Det ska vara julbord, treårs kalas, glöggfika m kompis o tillhörande familj, brorsan kommer en helg och hippsvipps så är det jul.
Skit... kom just på att julbordet är ju på skyltsöndag :( Jag som just bestämt att vi skulle gå på det för det tror jag Pontus skulle tycka var superkul.
Nåväl...

Uppdatering: Googlade, och fattade jag saken rätt så är skyltsöndag 25 nov. Alltså krockar det inte m julbordet.
/ Åsa

BARNBARN

Idag var vi till farmor o hämtade hem Pontus. Gofinungen!
Han hade  ä n t l i g e n  vågat sitta med Rickard i traktorn :)

 Tur man kan få bogseringshjälp av brorsans gåstol!

På hemvägen stannade vi på graven och tände ljus. Pontus förstår ju inte innebörden av allt det jag säger när vi pratar om att hans mormor är död. När vi ställde ner ljuset sa han att "jag vill gå känna på mormor" , Jag sa att man inte kan ta på henne men att jag alltid brukar pussa i min hand och lägga handen på stenen. Men eftersom att han säger nej till allt just nu så sa han nääääääää och sprang iväg.
Jag blir så ledsen i hjärtat att inte få dela detta med mamma. Att få se henne i rollen som mormor, samt att mina barn inte har en mormor. Nackdel med att skaffa barn så sent som jag är ju att antagligen kommer jag själv inte att få uppleva att bli farmor. Sen är ju barnens farmor/farfar/morfar inte purunga heller.  (60/67/65).
Farmor är iaf bästa farmorn! Trots att hon jobbar o har en aktiv fritid så tar hon sig an pojkarna (hon har ju faktiskt tre st som vill dela henne). Hon engagerar sig, inte rädd besväret och dom älskar att vara där.
/ Åsa

SÅ VAR DET SNART HELG IGEN

Oftast tycker jag veckorna går ruskigt snabbt även om jag inte gör så mkt på dagarna, men denna vecka har känts evighetslång och varje dag som en vecka lång. Men som Niklas säger: du får ju ett långt liv, varpå jag brukar svara: jo, men ett jävligt tråkigt liv.

Tre år är minsann inte lätt att vara. Han, treåringen alltså, kan sätta mig på prov så till den milda grad att jag kör av vägen. Inte hela sanningen, men när vi åkte isbanan ner i diket härom morgonen var jag inte mitt gladaste jag precis. Fy vad vi kan bråka. Och fy så opedagogisk jag kan vara. Och fy vad ont det gör efteråt. Men så har vi guldögonblicken som gör livet värt att leva.
Men jag sliter ska jag säga. Både mentalt o rent kroppsligen. Hur lätt är det att bära en 16kg tung unge som sparkas o skriker och står som en båge i bilen o vägrar sätta sig. Samtidigt som  jag måste kånka runt på Rasmus i bilstolen. 10kg barn+stol. Hujedamig. Svettig jämt.

I helgen ska iaf Pontus få vara hos farmor, Niklas o Hugo ska på hockey och på lördag ska jag gå på stan eller nåt. S J Ä L V. Utan vare sig barn eller sambo. Å förresten har jag blivit jättetunnhårig. Fy så hemskt.

BOTTEN

Det är snorigt o rossligt i rören. (båda barnen. Min nästäppa blev kortvarig. Kanske pga pågående antibiotikakur mot annat).

Det är konflikter och tonårsbeteende.

Det är kläng-häng-i-mammas-byxben-exakt-heeeeela-tiden-period och sov-inte-på natten-och-helst- inte- på-dagen-heller-period.

Det är inte bra status på mitt välbefinnande.

Jag är på väg ner mot botten, men där tänkte jag vända. Får se hur djupt det är bara, innan den är nådd.

 

GE MIG MANUALEN, för så lätt är det inte!

Älskade skrotungar!

/ Åsa