En slarvig bild, men jag ville ha lite vårtulpaner här!
Första arbetspasset på nya jobbet är avklarat. Vet inte vad jag ska säga. Jobbsysslorna är ju de samma och de kan jag innan o utan, men nu gäller det att hitta in i arbetsgrupen och inta sin roll.
Som jag skrev sist så har mitt liv gjort stora förändringar (och jag tror få av er förstår hur STORA de är för mig som person).
Ibland undrar jag om jag försöker radera bort allt det gamla och onda, men då också radera bort det jag faktiskt vill ha kvar. Och att det i sin tur leder till att jag knappt vet vad jag vill....
Jag har en förmåga att "vara på väg", aldrig vara nöjd. Men jag vill våga. Våga prova, våga vara konstig. Många höjer säkert ett ögonbryn när jag säger att jag till största delen av mitt liv alltid kännt ett utanförskap.
Är det därför jag så ofta söker förändring?
Ibland har förändringen kommit till mig utan att jag velat. T ex att mamma dog har inneburit en sån förändring på mitt liv som jag blivit tvingad att anpassa mig till. Jag fick aldrig vara en vuxen kvinna med min mamma. Jag undrar ofta hur den relationen hade sett ut.
Det som känns jobbigast är att jag under så många år formats till något som inte varit jag, och när jag försöker hitta tillbaka till det så vet jag inte hur man gör.
Det enda som är en röd tråd i mitt liv är den kärlek jag känner till djur. Det låter flummigt, men det är en osynlig länk mellan mig o djur. Kan ha stött på folk med "omöljiga" djur, men som jag har kunnat hantera. Det bara är något där, något jag inte kan sätta ord på.
Just nu vet jag bara att mycket förändras för mig och jag hinner inte med alla gånger. Nya jobbet är självvalt, men orsaken till bytet är många trådar som flätas samman till en helhet, även om droppen nog var chefens hantering av mycket men f.a. en mot mig personlig grej. Och jag är som klar i mitt liv med att bli "miss-behandlad".
Nu svävar jag ut i tankar här....
Nu säger jag god natt.