HJÄRTATS ALLA RUM

När jag skrev på hur jag vill göra med donation efter min död skrev jag att allt får doneras utom ögonen och hjärtat. Ögonen för att det jag sett är mitt och mina minnen - de vill jag ha kvar själv och hjärtat av samma anledning att det är där alla mina känslor finns och de vill jag ska vara mina egna. Men jag minns inte om jag ändrade det sen (till att även dessa får doneras), för egentligen är det ju lite tramsigt. Kan det komma till nytta är det ju bättre.

Men iaf hjärtat är för mig känslocentralen och även om det inte fysiskt är större än min knutna näve, så rymms ofantligt mycket därinne. Glädje som sorg. Lycka som avsky.

Jag har ett rum i hjärtat som tillhör min mamma. Pontus mormor. Min bästa vän.

Det går inte en dag utan att jag på något sätt tänker på henne. Även om det är en svag tanke jag bara förnimmer, så finns hon alltid där, med mig, i allt jag gör. Ibland blir det som en varm ring runt hjärtat när jag tänker på henne. Denna underbara människa. Ibland när jag tänker på henne stramar det åt så hårt så jag tror lungorna får slut på luft och jag ska sluta andas.

Att min mamma inte får dela min livsresa är en sorg i sorgen. Att hon inte får ta del av Pontus liv. Att han aldrig får träffa sin mormor precis som jag undrat mycket hur det varit om jag fått träffa min morfar.

Att tiden läker alla sår tror jag inte på, men tiden kan vara en helande kraft. Att saker bleknar med tiden och den ger utrymme till reflektion. Att det snart är 10½ år sedan mamma dog gör inte saknaden mindre, men det gör saknaden hanterbar.

Många är gångerna då jag inte "bara" saknar personen utan jag saknar hur livet hade kunnat bli.

Nu är det som det är och jag vet iallafall en sak med säkerhet och det är att mamma ville att jag skulle vara lycklig och ta vara på livet. Och det kan hon då iallafall vara säker på att jag försöker uppnå.

/ Åsa

LOVELY

Vilket väder! Underbart -även om jag kan känna mig lite längtansfull inför höstmörker och kall, klar höst luft. Hösten är min favvoårstid, med alla fina färger, (fotovänligt), känslan av att ta på sig fingervantar....osv. Ja, det går ju över, men just första mörkret som kommer osv.
Har så här långt haft en jättetrevlig helg. Bara suttit o surrat m kompis om allt möjligt. Stort som smått. Vin, god mat, och njutit av att kvällen var ljumn o härlig. Bästa sambon som passade upp oss:)

Till frukost i morse kom Rutan in med en skogsödla i munnen. Svansen var borta men den levde. Naturens lagar är grymma.

Pontus är bara goaste, bästa bebisen. Oj vad han är snäll! Detta underbara som bara växer sig mer o mer in i hjärtat för varje dag som går. Det börjar verkligen formas en liten människa. SÅ häftigt. Hoppas hans coola attityd håller i sig. Att det är ett kvitto på att han är en förnöjsam o trygg individ.
Han har ju kommit på att det är jätteroligt att hålla ut handen med ett kex för då kommer voffsingen och tar kexet. Då skrattar han och vill göra det igen. Han tycker också det är jättekul när han håller upp ett kex till mig som för att bjuda mig, och om jag då låtsas äta kexet och lite naffsar på hans hand asflabbar han. Go-trollet!

En snickare var hit igår o kollade o imorgon kommer en till och även en på måndag. Mkt blir ju att vi gör själv men det är bl a taket som kommer bli lite trixigt. Självklart är det ju i vårt intresse att hålla det så billigt som möjligt, men vill ju inte heller ta vilken "klåpare" som helst. Skitsvårt att veta vem man kan lita på!

Nu blir det kaffe o mazariner.

/ Åsa

DET BLIR BRA TILL SLUT

Har pratat med paret som tagit Lakriz och han har funnit sig så väl till rätta och dom är helt såld på honom. Han kommer få det toppen! Jag är glad att det löser sig på ett bra sätt för samtliga. Vi ska ge det några dagar till innan vi skriver över honom. Baileyz får ju mer tid med oss nu också . Igår var vi på stan o gick med Baileyz o vagnen. Pontus käkade kex när vi åt på Max och Baileyz satt snällt bredvid (på uteserveringen). Idag har vi varit till Kont, men det var så disigt väder. Inte så fint ute då. Härom dagen gick vi ner till en vik intill havsbadet, men då skvittrade det, så det var inte kul heller. Imorgon verkar vädret bl fint iaf. BRA - för jag behöver den energin. Känns som jag bara går runt och är seg o trött..... Pontus föll två ggr igår. Han blir mer o mer "oförsiktig" och igår föll han rakt bak o slog i bakhuvudet. Aj, aj...och själv ska man spela cool och inte göra nåt väsen av det.... Men vi har lite "bekymmer" med hans nytillkomna sovrutiner. Han sover bort det mesta på f.m så det blir en lång plåga iblad på kvällen innan han får gå isäng. För ska han börja på sova FÖR sent på e.m då kommer han aldrig isäng i bra tid.

Lakriz in action hos nya familjen :)

/ Åsa

SORG MED STYGN AV HOPPFULLHET

Det tunga beslut vi tagit här i familjen är att låta Lakriz flytta. Det känns som ett svek mot honom och som ett personligt misslyckande, men så kan jag samtidigt inte tänka. Att sätta mitt ego åt sidan och tänka på HANS bästa. Varför gjorde vi då detta?

Lakriz är en krävande hund och nu när han fått mindre tid p.g.a. bebisen som flyttat in, så har han blivit rastlös (hyperstressande för en själv) men det avgörande är att han inte kändes trygg kring Pontus. Han var lixom på helspänn och han morrade nån gång och visade ryck i läppen (som för att visa tänder). Inte ofta, men det ska inte ske överhuvudtaget, så det kändes inte

tryggt att veta att det KAN hända något. Pontus är ju så rörlig nu och att hålla ögonen i nacken hela tiden skulle inte gå.
Vi har nu honom hos ett par på prov. Känner dom att det inte funkar eller att Lakriz verkar vantrivas, då kommer han tillbaka eftersom jag personligen som känner hunden vill ansvara för vart han flyttar. Jag hoppas innerligt att detta kommer funka för jag vill inte behöva pussa honom hejdå någon fler gång.
Fy så ångest laddat! Min fina goa gubbe. Men han trivs inte här på samma sätt längre och Pontus är ju liten i många år till. En "vinnig" till med en flytt för honom är att Baileyz blommat ut. Hon har varit både väldigt kuvad och beroende av honom. Han är en dominant hund och trivs nog bäst som ensamhund där han får mycket tid.
Men för mig som haft djur i alla tider och offrat allt för dem genom åren, så känns det jättemärkligt att göra så här. Men han är så ung att jag kan ju inte snuva honom på möjligheten till ett bra liv.
Men tungt i hjärtat är det, men ändå skönt.
Jag slipper stressen som han förmedlade, dåliga samvetet att han är understimulerad, promenaderna blir lättare (Baileyz märker man ju knappt av att man har med) m.m.

Dock extra trist för att Lakriz är exemplarisk rent exteriört om man nu bryr sig om sådant. Han har en underbar personlighet med goda förutsättningar. Har aldrig fått så mycket beröm -från alla möjliga håll -för någon hund förut. Veterinären som annars brukar vara neutral, har berömt hans personlighet, tackvare hans sätt blev grannen botad från sin schäferrädsla m.m. Så det är en fantastisk hund vi lämnar ifrån oss.
Det är förändringen här hemma som han inte gillade. Baileyz är precis tvärtom - hon tillåter att Pontus sliter o drar i henne och hon pussar o gosar med honom.

På tal om Pontus så är han ju som jag nämnt väldigt motorisk. Han har en fantastisk kordinationsförmåga och balansen är det inget större fel på. Han släppte idag taget om kattklösträdet han stod o höll sig i. Han stog själv utan nåt att hålla sig i, i kanske 4-5 sekunder!
Men han blev lite djärv och ivrig idag vid några tillfällen och bl a ramlade bakåt och fick stolen över sig. Rev o grejade i bokhyllan och fick både hyllplan o böcker över sig.
Han som varit så lättsövd har börjat med att vara super-piggelin när han ska sova. Står o skakar galler i sängen och efter ett tag kastar han huvudet bakåt o grinar. En lite dramatiskt lagd herre. Men det är bara att stå där och notoriskt lägga honom när han promt ska kliva upp. Jag kan ju nästan inte hålla mig för skratt för han flinar och ser hur busig o sprallig ut som hellst.
Tagit en timme nu att få honom att sova.
Ikväll har Niklas pokerkväll här så jag o Baileyz var ute o plockade lite blåbär och nu gömmer jag mig bakom datorn.

/ Åsa

LIVBOJ

Ibland känns det som jag behöver en livboj som håller mig flytande. Som gör att jag orkar hålla huvudet ovan ytan och andas.

/ Åsa

SUPERHJÄLTE BEBIS

Varit på bvc idag för BOEL-test. Det gick bara bra och var u.a. Längd 71.2 cm, vikt 9545 g. Fullständigt normal. Det som enligt bvc-ssk var mindre "normalt" men inte på ett negativt sätt, är att grabben är typ 2-2½ månad tidig i den motoriska utvecklingen. Vi har ju hela tiden konstaterat att han varit tidig med att hålla huvudet, vända sig, sitta själv osv. Men hon var rent imponerad över hans balans och färdigheter överhuvudtaget.
En bra gen-mix där :) Men nu är det säkra hemmet som gäller. Hon tyckte dock att vi inte ska uppmuntra honom till att gå (även om det är det enda han verkar vilja) utan menade att krypa lär man sig så mycket på.
Men som igår höll han på stöka med tvättkorgen (en sån där låg korg man har den rena tvätten i ) och den hamnade upp o ner, varpå han ställer sig upp och börjar gå genom att skjuta korgen framför sig. Kroppen förvisso i 90 grader, men t.ex när han drar sig upp på rumsbordet så står han själv o bara lutar sig mot bordet. Orkar stå jättelånga stunder samt håller i sig bara med en hand ibland . En super-bebis :)

Igår var jag faktiskt o shoppade till mig själv. Ett par basic jeans, en tröja o en cardigan. Och naturligtvis två plagg till Pontus. (halva reapriset - inte kan man ju hålla igen då...). Har idag rensat ur hans garderob och det är ju sorgligt att se hur mycket nästintill oanvända kläder han har. What a waist.Imorgon får vi besök från Ö-vik och det hänger ihop med det tunga beslut jag skrev om här nyss. Får ta det sen. Bläää säger jag bara.
Ikväll blir det pot.gratäng men jag vet inte vad till, men känner jag min älskade sambo rätt så kommer det iaf innehålla paprika ;-)
Trevlig helg!

Ps, bild från matton.se


/ Åsa

BYE BYE

Så har broder åkt tillbaka till USA. . Det var ganska precis 2 år sedan vi sågs. Kul att han fick se Pontus innan han blir allt för stor:)

Får blogga mer sedan, skulle egentligen bara in på datorn lite tvärt. Ska se "Snabba Cash" ikväll tänkte vi. Igår såg vi en spansk film "Cell 211". Den var rätt okej.

I lördags var vi o hämtade Hugo hos farmor och då var Niklas syrra m kille där, så då fick vi ju chans att träffa dom en stund också.
Pontus ställde sig ju själv första ggn i tisdags och sedan dess är det som att han inte har tid att krypa utan bara övar sig på att stå. Han har ett jädrans humör när han inte får som han vill /blir frustrerad. Han är ett nyfiket barn med mycket vilja. Det är bra!
Han är inne i en liten gnöligare period nu (allt enligt "regelboken". Det var en bra investering den där boken. ). Märks på humöret samt att han sover lite sämre. Och inte vet jag vad han börjat med, men nu har han 2 kvällar varit super-piggelin när man lagt honom och legat o flinat o fnissat o inte alls verkat trött. Har somnat en timme senare än normalt. Han brukar ju bara vara att lägga ner o låta honom böka på tills han somnar, men nu har han kinkat när man gått iväg. Vill inte lära honom att han måste somna genom att bli buffad. Så bra om han kan fortsätta somna själv.

Idag sa jag upp försäkringen på Sally. Hon har ju varit borta typ 2 månader. Kommer hon hem igen får jag väl försäkra om henne. Men vad har hänt? Lever hon?
Vidare har vi tagit ett beslut här i familjen. Ett jobbigt sådant. Om detta får jag återkomma.
Nu film o slisk.

/ Åsa