Så här charmigt är det inte hela tiden precis. Det är som en cirkus här hemma... Jag slits sönder i hjärtat när det är så här "struligt" kring Pontus. Det är normalt, det går över och alla kan säga vad 17 dom vill, jag får ändå så ont i mamma-hjärtat så att går av på mitten.
Han har det allt annat än lätt just nu o jag får inte ens peta på honom = inte trösta inte hålla om - nada.
Som om det inte räckte så har våran dagmamma sportlov, så nu ska han vara hos den andra tanten. Niklas sa att det var hysteri att lämna i morse. Han har ju förvisso varit hos henne men då alltid med sin riktiga dagmamma. Även om det funkar m dagmamma så är jag/vi ändå lite skeptiska. Så mkt mer sårbart. Är bara EN att knyta an till, är hon sjuk måste han byta ställe osv. Eller att vi åker på att vabba=förlorad inkomst som inte är "vårat fel".
Sen tycker jag att det blir lite för lite plats att vara på. På ett dagis finns ju kök, mysrum, lekrum osv. Här är dom bara på en liten yta o leker.
Bebben mår väl bra och sköter sig skapligt bra. BVC var hit i fredags o han hade ökat 500g i vikt på bara en vecka. (normalt 150-200/vecka) och passerat sin födslovikt m råge.
Inatt var vi vi vaken tre timmar. Det känns idag.
Helgen passerade med besök borta och massa besök hemma. Idag har Niklas återgått till jobbet efter sina 10 vara-hemma-med -nyföding-dagar.
Får se hur det gått idag med Pontus, i värsta fall får jag väl ha honom hemma i veckan - men både han o jag behöver att han får vara i omsorgen.
Har iaf lyckats gå en 40 min prommis idag i go´vädret. Bebis (still namnlös) sover fortfarande ute i vagnen.
/ Åsa
+039.JPG)