söndag 4 november 2012

BARNBARN

Idag var vi till farmor o hämtade hem Pontus. Gofinungen!
Han hade  ä n t l i g e n  vågat sitta med Rickard i traktorn :)

 Tur man kan få bogseringshjälp av brorsans gåstol!


På hemvägen stannade vi på graven och tände ljus. Pontus förstår ju inte innebörden av allt det jag säger när vi pratar om att hans mormor är död. När vi ställde ner ljuset sa han att "jag vill gå känna på mormor" , Jag sa att man inte kan ta på henne men att jag alltid brukar pussa i min hand och lägga handen på stenen. Men eftersom att han säger nej till allt just nu så sa han nääääääää och sprang iväg.
Jag blir så ledsen i hjärtat att inte få dela detta med mamma. Att få se henne i rollen som mormor, samt att mina barn inte har en mormor. Nackdel med att skaffa barn så sent som jag är ju att antagligen kommer jag själv inte att få uppleva att bli farmor. Sen är ju barnens farmor/farfar/morfar inte purunga heller.  (60/67/65).
Farmor är iaf bästa farmorn! Trots att hon jobbar o har en aktiv fritid så tar hon sig an pojkarna (hon har ju faktiskt tre st som vill dela henne). Hon engagerar sig, inte rädd besväret och dom älskar att vara där.
/ Åsa

torsdag 1 november 2012

SÅ VAR DET SNART HELG IGEN

Oftast tycker jag veckorna går ruskigt snabbt även om jag inte gör så mkt på dagarna, men denna vecka har känts evighetslång och varje dag som en vecka lång. Men som Niklas säger: du får ju ett långt liv, varpå jag brukar svara: jo, men ett jävligt tråkigt liv.

Tre år är minsann inte lätt att vara. Han, treåringen alltså, kan sätta mig på prov så till den milda grad att jag kör av vägen. Inte hela sanningen, men när vi åkte isbanan ner i diket härom morgonen var jag inte mitt gladaste jag precis. Fy vad vi kan bråka. Och fy så opedagogisk jag kan vara. Och fy vad ont det gör efteråt. Men så har vi guldögonblicken som gör livet värt att leva.
Men jag sliter ska jag säga. Både mentalt o rent kroppsligen. Hur lätt är det att bära en 16kg tung unge som sparkas o skriker och står som en båge i bilen o vägrar sätta sig. Samtidigt som  jag måste kånka runt på Rasmus i bilstolen. 10kg barn+stol. Hujedamig. Svettig jämt.

I helgen ska iaf Pontus få vara hos farmor, Niklas o Hugo ska på hockey och på lördag ska jag gå på stan eller nåt. S J Ä L V. Utan vare sig barn eller sambo. Å förresten har jag blivit jättetunnhårig. Fy så hemskt.


söndag 28 oktober 2012

BOTTEN

Det är snorigt o rossligt i rören. (båda barnen. Min nästäppa blev kortvarig. Kanske pga pågående antibiotikakur mot annat).

Det är konflikter och tonårsbeteende.

Det är kläng-häng-i-mammas-byxben-exakt-heeeeela-tiden-period och sov-inte-på natten-och-helst- inte- på-dagen-heller-period.

Det är inte bra status på mitt välbefinnande.

Jag är på väg ner mot botten, men där tänkte jag vända. Får se hur djupt det är bara, innan den är nådd.

 
GE MIG MANUALEN, för så lätt är det inte!


Älskade skrotungar!




/ Åsa

måndag 22 oktober 2012

Måndag

 
Så sant men ibland äre svårt.
/ Åsa

fredag 19 oktober 2012

BAJS DIALOG

Vanlig dialog mellan mig (M) och Pontus (P) när vi åker till/från dagis:

P: Mamma....vad gör du?
M: Kör bil, vad gör du?
P: Är du en bajskorv?
M: Nä, jag är en prutt.
P: Näääää mamma. Jag är en prutt. Du är kiss.
M: Är jag kiss? Nääää....
P: Du är en traktor.
M: Nä jag är en dumper.
P: Inte dumper heller. Bajskorv.
M: Nääää, Jag är en grävmaskin med bajskorv på taket.

Och så håller det på. Och jag tycker det är minst lika roligt som P!
(Hur länge håller kissobajsåldern i sig?)

Detta eviga regn gör en smått deppig. Vill inte alls gå ut. Den yngsta solstrålen blir 8 månader idag. Ja jag säger då det....



/ Åsa

onsdag 17 oktober 2012

VÄRLDENS FINASTE !


Rasmus badar!
 

 En ständigt glad kille (om än just nu sjuuukt klängig)
 
 Denna kloka lilla kille. Vilka tankar o funderingar han har!

 Mackgrillning!
 

 Pyssla är ett nytt intresse. Pärlplattor o att göra armband är toppenskoj!
 
Klänger, står och "går". Sover gör han knappt. Vare sig dag eller natt.
/ Åsa

tisdag 16 oktober 2012

HE Ä SOM BLÖTT

Jäfulen vad det har regnat idag.Typ en meter regn. Å blåst. Vilken blöt höst det blev.....

Helgen har varit ganska händelselös. Vi har varit o rejt lite, hälsat på Niklas mormor, fina Karin, röjt i garaget, grillade mackor i mackklämman, över öppen eld.

Igår hittade jag kantareller för första gången i livet. På vägen. Så det krävdes inga större insatser direkt. Nån stackars plockare som tappat några här o där längs vägen. Pontus ville absolut ta hem dem.
Och apropå Pontus så har han det inte lätt den lilla stackars pojken och själv slits mitt hjärta i tusen bitar.
Idag när jag hämtade från dagis så berättade  fröken att  några av de äldre pojkarna lekt vad dom kallade "Mördar maskinen" och nån av dem hade hållit sin hand på Pontus hals. Pontus hade varit duktig o kommit o sagt till. Han var inte skärrad men tyckte det var obehagligt. Fröken tog ett peka-med-hela-handen-samtal m kidsen så nu hoppas jag dom förstår allvaret i att ta stryptag.

Ingen ska göra illa min Pontus

Ja, annars harvar jag på här hemma. Mina utslag blir inte just nåt bättre. Ska iofs äta medicin i 5v till så det kanske tar tid men ändå...resultat nu, tack! Ser ju ut som en spetälsk.

Kanske inte fullt så illa men....  :-)
 

/ Åsa