Monika pratade så mycket bättre svenska nu än för 2 år sedan (ganska på dagen 2 år sedan jag hämtade Lakriz), så jag slapp briljera med min tyska...he,he...
Efter två timmars hundprat och fika bär det av hemåt igen. Lilla pluttan var så duktig och sov så gott som hela tiden i min famn. Inte ett pip, inte ett jag saknar-mamma-syskon-gny.

Väl hemma så fick Lakriz träffa henne. Han var inte helt bekväm...vill gärna dra på mungiporna och svansen rakt upp... Men bara dom får tid att vänja sig ska det nog gå bra, men det är inte helt avslappnat som det är nu. Lillan var intresserad av Laban och fick sig en tassmäll på nosen.. F.ö så är katterna hur coola som hellst. Dom är väl så van vid nytillkomna djur att dom inte ens orkar bry sig...
Pappa Filou - en försiktig herre som var väldigt blyg... Här med en pipande banan.
Mamma Buffy som inte skulle ha den här kullen egentligen för hon är för gammal, men Filou var så duktig på hoppa ur hundgården och peta upp dörren till rummet där Buffy var...Hennes öra pekar snett för hon var i ett slagsmål i yngre dar.
Nu ska det drickas glögg och kanske en Baileys för att "fira" Baileyz.
1 kommentar:
MEN såå söt en liten hund!!!!
Förstår att du längtat!! Och sååå snyggt köket blev, vad snabbt det gått!
Kram malin
Skicka en kommentar