Veterinären lyssnade på lungorna och sa att det bara raspade där inne, att hon var inte alls i bra skick, men katter är ju suveräna på att mörka sitt mående. Det var inte mycket kvar att ta av för hon somnade in bara någon sekund efter dom började spruta (på katter sticker man kanylen i buken, mot levern).
Vi satt en stund och efter en sista koll med stetoskopet, så åkte vi hem. Hon får begravas i trädgården.
När jag satt där tänkte jag på alla gånger jag suttit i det där rummet, för ett sista farväl. Jag vänjer mig aldrig och tur är väl det. Även om det går ganska bra, för jag är i dessa lägen alltid väl förberedd och trygg i det tagna beslutet. Därmed inte sagt att det inte skulle vara jobbigt. Men jag är också så trygg med personalen där och jag har varit stammis där sen dom öppnade -96.
Lisa var en av mammas katter som jag tog hand om . Lisa har alltid varit väldigt stor personlighet, inte minst p.g.a hennes märkliga matintresse och sättet hon pratade på VARJE GÅNG man tog fram osten....
Kommer sakna henne!
Puss o kram lilla gumman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar