Har jag blivit. Hoppas att jag inte smittar Pontus bara. Han har nog med besvär från sitt rinniga öga. Det har kommit o gått sen födseln, men senaste dagara värre än vanligt. Då jag påtalat detta på bvc har dom bara velat avvakta, men nu har jag fått ögondroppar utskrivna. Efter bara några behandlingar ser det bättre ut. Hoppas det hjälper och att det inte är trång tårkanal, för då får han dras med det tills det växer bort så där kring året.
På ett bräde kommer familjens att halveras...nästan. Beslutet är taget, tiden är beställd, onda samvetet pockar hela tiden. Jag vet att det är det bästa, men känslomässigt är det fruktansvärt.
Idag kommer Becky - kanin, att få somna in. Hon är ändå 7 år och har fått lite "intima" problem. Stackars lilla hjärtat.
Nästa vecka kommer tre katter att följa hennes fotspår. Det hade känts lättare , rent egoistiskt, om de haft ett mer påtagligt fel. Men dom mår ju inte psykiskt bra när de beteer sig som de gör. Jag har provat med allt som står i min makt men det håller inte längre.
Det måste få ett slut, och det får det nästa vecka.
Lucas har hur som hellst med sina 15 år, tacklat av. Sköter inte pälsen så bra och är lite smått dement. De andra två är ju också till åren så jag förlikar mig med detta genom att känna att dom haft ett långt och gott liv.
Kvar blir tre katter och två hundar och tro mig, det är mer än tillräckligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar