Snacka om ormliknande varelse jag har här hemma.....oj vad han är rörlig, lilla bebben (som inte är så liten längre). Han har alltid varit tidig i den motoriska utvecklingen som jag förstått det. Och nu har han krupit i ca 2 veckor och det verkar som att det inte ska stanna med det utan nu verkar operation lära-mig-gå inletts.
Han är ju precis överallt. Han klänger som en apa och drar sig på ren armstyrka upp. Ställer sig på knä för att sen försöka dra sig upp.
På soffans ryggstöd klättrar han upp och sen klättrar han i sidled längs hela ryggstödet. Ser skitkul ut, men måste vara svettigt för de krävs mkt armstyrka.
Han äter som två elefanter tillsammans men energiförbrukningen måste vara enorm. Han verkar dessutom vara fruktansvärt tjurskallig.... (enligt sin far är han lik mig på den här punkten...??) Men hellre det, han visar vilja och det är bra!
Kollade på nån barnsida igår om sömnrutiner och olika råd kring allt möjligt. Vi har nog haft en stor välsignelse inte bara genom att vi fick vår lilla Pontus (med alla odds emot) men utan att han dessutom varit enkel. Han kan somna själv och har haft fasta sovrutiner sen typ 2 månaders ålder. Då la han sig för natten vid 19.30-20.00, men nu har detta flyttats en timme minus. Så kring 18 börjar vi med nattning och han sover 10-11 timmar i ett svep. Han vaknar kan man höra, men klarar av att somna om själv. Han har väl legat i spjälsängen 2 månader eller nåt liknande o det gick så bra på en gång också.
Jag är så tacksam.
En del bloggar jag läser är ensamstående mödrar som skriver. All heder åt er säger jag. Stor eloge ska ni ha allihopa! Vilket jobb ni gör!!
Jag kan vara ruskigt less efter en dag men jag får ju "dumpa" Pontus till Niklas då han kommer hem, och han sköter läggningen 98% av alla gånger. Men som ensam gör man ju ALLT, HELA tiden. Strongt.
Idag var vi ner till havet på f.m. Bara Baileyz är hemma idag. Hundarna behöver egentid dom också så Lakriz är med husse på jobbet idag. Underbart! Vilken skillnad!
Sen tog jag fram bärselen som inte använts senaste 5 månaderna. Nu när han kan sitta åt andra hållet i den blev det ju ett helt nytt sätt att upptäcka världen på.
Vi plockade lite jordgubbar och blåbär och gick runt o kände på löv och annat. Men skittungt för axlarna och min skuldra som redan är paj blev inte bättre kan jag konstatera.
Men vad gör det om 100 år?
/ Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar