Pontus som älskar djur tyckte det var roligt förstås och fick mata en kanin. Kamelmatningen vågade han sig inte på så det fick jag göra.
Sen åt vi våfflor och glass. Trevlig dag men f*n vad jag längtar till Rasmus är större.
Erika, Pontus, Albin, Minna och Hanna
Jag sticker inte under stol med att jag inte tycker småbarnslivet(bebisstadie) är så himla charmigt alltid. Visst är ju bebisar urgulliga och Rasmus är ju heeeelt underbar. Hans alla framsteg, hans miner, leenden, ljud mm. Men det ÄR omständigt att tex åka iväg. Det ska sövas o ätas (ammar ju inte så det gäller att kånka med mjölkersättningen. Finns micro? Måste jag ta termos osv. Hipps vipps är han ena ggn mer hungrig än normalt och man har inte tagit med tillräckligt).
Det ska bäras o bäras och sövas o vyssjas osv att ALL tid går till detta. Och de korta stunder han sover så då ska man leka med Pontus. Så ja... heltidsjobb är det absolut.
Känns redan nu så skönt att R faktiskt kan roa sig mer själv än vad han kunde bara för 2 mån. sen. Det går frammåt, det blir bättre och även om det är en begränsad tid som ska tas tillvara på så är det även en otroligt slitsam tid.
Som om det var så himla lätt att vara 5 månader dårå....
/ Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar