Imorse hade jag samtal på dagis om hur inskolningen upplevdes och lite hur det funkar för Pontus. Det går bra, det funkar fint.
Man skulle kunna tro att jag fotoshoppat denna bild, men nej, Pontus kan faktiskt vara snäll med lillebror ibland. Vore ju så mysigt om han bara förstod hur roligt dom skulle kunna ha. Men jag tror på nötanötanöta, så släpper det i sinnom tid. Nu när Rasmus börjat dra sig upp efter möbler och går liiite med stöd så finns all anledning att aldrig släppa honom m blicken och jag litar inte på Pontus alls så det är ett ständigt övervakande.
 |
| Synd på bakgrunden men i övrigt en talande bild på Rasmus sinnesstämning just nu :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar