torsdag 29 juli 2010

SNOPP HATT

Dagarna rasar förbi känns det som , samtidigt som dom känns långsamma ändå. Pontus ställer sig utan problem. Vill ta tag i allt o dra sig upp. Han har hyfsad koll på att sätta sig själv också (från stående). Idag har han träffat sin morbror för första gången - förrutom via Skype då... Han är hemma på en kort visit från USA / Taiwan där han växelvis bor. Min Pontus kommer bli värsta modelejonet. Brorsan hade handlat med sig skit-tuffa kläder från USA. Calvin Klein, Ralph Lauren, DKNY, Puma. Tyckte att han hade kunnat handla det åt mig med...haha, jag är fullständigt obrydd över märkeskläder, men det var ändå lite kul. Fick en något annorlunda present enligt bilden nedan. Instruktionerna lyder: "For the sprinkling wee wee. Place the pee-pee teepee on the wee wee during daiper changes". En liten snopp-hatt så inte gubben ska kissa på den som byter bjöja! Ja...det ska vara i USA man kommer på nåt sånt.... Annars har väl inte så mycket hänt. Höll på bråka ihjäl mig med gräsklipparen igår. Långt o blött gräs= sur o egenyttig klippare= sur o egenyttig klipperska.
Inatt åskade det helt gräsligt mycket och Lakriz är inte helt förtjust i åska och brukar då vilja gå in i badrummet - helst ner i badkaret. han vankade av o an och Pontus vaknade först kl 23.50 (hade själv knappt somnat) och sen gjorde han morgon kl 04. Inte kul ett dugg. Kl 06 la vi oss igen och sov två timmar.
Nu ska jag gå och fika. Har värsta huvudvärken.

/ Åsa

tisdag 27 juli 2010

SÅ STOG VI DÅ

Måste bara snabbt in hit o skriva att Pontus ställde sig själv idag. Han verkar ju som sagt vilja mer än bara krypa, och han står ofta i nån pose som verkar vara ett frustrerat försök till att stå. Idag iaf så drog han sig upp med hjälp av att ta tag i ryggstödet på gåstolen. Trots att den inte är spec. stadig eftersom den är på hjul, så höll han i sig. Detta skedde lixom bakom min rygg så jag hann inte se hur han tog sig upp riktigt. Såg bara att han höll på skjuta stolen fram o tillbaka.
Igår kom han på att man kan stå på knä i vagnen...
Kommer han på nya saker varje dag så kommer han väl gå imorgon...;)

/ Åsa

måndag 26 juli 2010

MOTORISKT


Snacka om ormliknande varelse jag har här hemma.....oj vad han är rörlig, lilla bebben (som inte är så liten längre). Han har alltid varit tidig i den motoriska utvecklingen som jag förstått det. Och nu har han krupit i ca 2 veckor och det verkar som att det inte ska stanna med det utan nu verkar operation lära-mig-gå inletts.
Han är ju precis överallt. Han klänger som en apa och drar sig på ren armstyrka upp. Ställer sig på knä för att sen försöka dra sig upp.
På soffans ryggstöd klättrar han upp och sen klättrar han i sidled längs hela ryggstödet. Ser skitkul ut, men måste vara svettigt för de krävs mkt armstyrka.
Han äter som två elefanter tillsammans men energiförbrukningen måste vara enorm. Han verkar dessutom vara fruktansvärt tjurskallig.... (enligt sin far är han lik mig på den här punkten...??) Men hellre det, han visar vilja och det är bra!
Kollade på nån barnsida igår om sömnrutiner och olika råd kring allt möjligt. Vi har nog haft en stor välsignelse inte bara genom att vi fick vår lilla Pontus (med alla odds emot) men utan att han dessutom varit enkel. Han kan somna själv och har haft fasta sovrutiner sen typ 2 månaders ålder. Då la han sig för natten vid 19.30-20.00, men nu har detta flyttats en timme minus. Så kring 18 börjar vi med nattning och han sover 10-11 timmar i ett svep. Han vaknar kan man höra, men klarar av att somna om själv. Han har väl legat i spjälsängen 2 månader eller nåt liknande o det gick så bra på en gång också.
Jag är så tacksam.
En del bloggar jag läser är ensamstående mödrar som skriver. All heder åt er säger jag. Stor eloge ska ni ha allihopa! Vilket jobb ni gör!!
Jag kan vara ruskigt less efter en dag men jag får ju "dumpa" Pontus till Niklas då han kommer hem, och han sköter läggningen 98% av alla gånger. Men som ensam gör man ju ALLT, HELA tiden. Strongt.
Idag var vi ner till havet på f.m. Bara Baileyz är hemma idag. Hundarna behöver egentid dom också så Lakriz är med husse på jobbet idag. Underbart! Vilken skillnad!
Sen tog jag fram bärselen som inte använts senaste 5 månaderna. Nu när han kan sitta åt andra hållet i den blev det ju ett helt nytt sätt att upptäcka världen på.
Vi plockade lite jordgubbar och blåbär och gick runt o kände på löv och annat. Men skittungt för axlarna och min skuldra som redan är paj blev inte bättre kan jag konstatera.
Men vad gör det om 100 år?
/ Åsa

torsdag 22 juli 2010

PONTUS = HAV

Ganska skönt med en dag med svalare väder. Pontus gjorde morgon redan 04.45. Vi var inte eniga i detta beslut, men jag såg mig ganska snart besegrad. Då han somnade om på morgonen vid 07.30, LA JAG MIG faktiskt på soffan. Kors i taket, har aldrig hänt. Då Pontus vaknat så blev det en prommis till havet. Sen fick vi besök av pappa/morfar. Vilken jätteorm!

Skönt med en kall morot på små-små tänderna.
Nere på havsbadet var det inte en människa förutom vi såklart. det blåste mycket. Vi vadade ut en bit och Pontus fick stå en stund i vattnet och tittade intresserat då vattnet sköljde över små fötterna hans! Känna på sand var också något nytt. Verkade väldigt förundrad.


Att vi valde namnet Pontus är lite roligt eftersom det betyder hav och vi båda älskar havet, vi bor vid havet och vi är mycket vid havet årets alla årstider. När jag var gravid var det ofta som jag och hundarna gick ner till havet och satt på en sten och bara lyssnade och filosoferade.
Känner på mig att Pontus kommer att bli en riktig badkille framöver!



onsdag 21 juli 2010

S O M M A R -javisst

Veckan verkar förtsätta bjuda på fantastiskt sommar väder. På gott o ont. Blir jobbigt för Pontus att vara ute i värsta värmen även om jag tycker han klarar den bra. I måndags var han dock lite loj dels av värmen kan tänkas, men även av för lite dagsvila. Vi var och hälsade på en kusin till mig, dom har flyttat in till stan.

Igår tisdag var anticimex hit för 2:a ggn. Vi blir inte riktigt klok på hästmyreproblemet. Hoppas det ger sig nu. Efter lite lunch (för Pontus del iaf, själv glömmer jag äta) åkte vi till en kompis och snabb hälsade på. Återigen allt för varmt. Pontus blev gnölig o trött, men tyckte att Hobbe (en liten pytte hund) var jätterolig. Han är ungefär i samma storlek som våra katter. Apropå katter så har Sally varit borta lite över 5 v. nu.... Okej att hon varit borta 1-2 veckor i omgångar, men nu känns det allt för länge och jag vill veta vad som håller henne borta. Instängd? Påkörd? "Flyttat"? Tell me!!! Solglajjorna på! Fast han avänder dom aldrig. Det var bara för fotot :) Tröjans text är dock rolig...."Don´t look at me, that smell is coming from daddy".

Nu kryper lilla gubben för fullt. På riktigt. Och SNABBT! Sätter sig upp utan problem. Står stadigt i soffan långa stunder och lixom klättrar på ryggstödet.
På e.m blev det lite mulet så då gick vi till sjön så hundarna skulle få bada. Vilken flopp. Lakriz som är badfantast vägrade hoppa i???

Tycker den här bilden är fin. Hur han sitter där och blickar ut över kläppsjön och insuper den stora vida världen han är på väg att utforska. Vad tänker han på? Hur uppfattar han allt han är med om?


"Kom och sätt dig här mamma".



Gull-fina go-gubben.




söndag 18 juli 2010

UPPTÄCKA

Så spännande det verkar vara att vara 7 månader och ha hela världen att upptäcka! Bebisar har ju ett kroppsspråk som är oslagbart! Pontus är inte still många stunder av sin vakna tid. Det är full fart i vrålåket (läs gåstol. F.ö en fenomenal uppfinning). Bara en sån sak som att undersöka en etikett på handduken eller med pincettgreppet plocka upp ett noga utvalt grässtrå. Känna hur allt känns. Hur allt smakar. Go magen!
Det ålas och hasas och kryps på riktigt några "steg" här o där.

Grönt är skönt!



Hoho...en kamera! Dit måste jag genast krypa!


I e.m fick Pontus ta ett bad i baljan på altanen. Han plaskade såklart massa vatten utanför och kom då på att DET vattnet var mycket roligare än det i baljan. Så han ställer sig på knä och lägger hela bröstkorgen på baljkanten och plaskar med handen i "spillvattnet" . Sen ställer han sig upp i baljan o står som ett upp o ner vänt V. Ibland får jag för mig att han kommer att skippa krypandet och GÅ på en gång...
Är glad att han får växa upp bland djur. Han är stormförtjust i hundarna o katterna. Han tjuter när katterna kommer gåendes över gården t ex. Hundarna får sin beskärda del av misshandel. Pontus kommer ångandes i vrålåket och kör på nån stackars tass eller klämmer fast lite päls i hjulen. Lakriz går därifrån medans Baileyz pussar o slibbar på honom så mycket hon bara hinner innan man får säga åt henne att det räcker.
Men P verkar onekligen förtjust i f.a Baileyz och borrar gärna ner ansiktet i pälsen.
Myyyyyyyyyyyyys !!!



DVALA-LÄGE

Trött, trött, trött....Känns som jag de senaste dagarna befunnit mig i något dvala liknande tillstånd. Även om jag sammantaget fått hyfsat bra antal timmar sömn så känner jag mig inte alls utvilad. Igår var en sådan energilös dag samtidigt som jag var rastlös o ville göra nåt. Iaf så hamnade vi hos "svärfar/farfar" i stugan på e.m . Det slutade med att vi blev kvar på grillmiddag. Pontus kämpade på att hålla lågan uppe, men vi tog en kort biltur så han fick somna en liten stund.
Såg en ankmamma med två små ludna ankbebisar efter vägen. Så himla söööta :-)

Funderar på en kompaktkamera. En enkel billig variant. Systemkameran är så klumpig att ha med. Speciellt som jag helst har med hela väskan med alla objektiv, för jag är rädd för repor o smuts, men många "kodak-moments" går förlorade just för att jag inte orkat släpa med kameran. Känner mig tillräckligt mycket som en packåsna som det är...
Men att bara ha en liten kamera på fickan för att "fånga händelser" vore lämpligt. Mobilkameran gillar jag inte. Den är trög och blir så "pixlig".

Idag är agendan tom. Som så många andra dagar. Ändå hinner jag ingenting. Jag är vanligtvis en mycket effektiv person, så det är ju helt nytt för mig att måsta varva ner, ta saken som den kommer osv.
Men det är ju faktiskt så att om man hela tiden har ena benet i dåtiden och det andra benet i framtiden, så pinkar man på nuet. Det gäller att leva livet som det är här och nu, för livet pågår ju just NU. Det är bara att acceptera att det är så här det är just nu och det är gott nog.