fredag 10 december 2010

TOMTIGT


Den här ruskigt fula tomten var jag bara tvungen att köpa igår.
/ Åsa

KLÄTTERAPAN


Nu är det bara klättra upp i soffa o säng som gäller för lille herren i huset. Att man har fjärrkontroll i ena handen o minidermtub i andra tycks inte vara nåt hinder. Att soffan står mot fönster gör det extra kul för då kommer man ju åt blommor och annat skoj som gömts undan på fönsterbrädorna.

Igår var vi och köpte fotoram till förstoringen på P. Blev så fint så. Skottade, bar ved och hängde upp belysning ute och som tack för den duktiga insatsen har jag fått en rejäl jä**a låsning i bröstryggen. Me not like.


I morgon ska tårtbottnar bakas, för vi ska ha ETT ÅRS KALAS (fatta??!!) på söndag. Han fyller ju på måndag, men bättre ha kalas mitt på dan när alla är lediga . Hade nån idé om en "figurtårta" men jag får se vad det blir.

Idag är det ju snorkallt men fint, får se om vi tar oss ut idag. Trodde gosseman skulle sova nu men ack vad jag bedrog mig. Niklas handlar efter hockeyträningen så han e väl hemma vid två-halv tre. Kanske vi går ut då.
Åsså är tand 4 u.k (8:e totalt) på väg.





/ Åsa

tisdag 7 december 2010

MYCKET VILL HA MER?

Det är så mycket jag skulle vilja ha annorlunda även om jag är ruskigt nöjd egentligen.

/ Åsa

måndag 6 december 2010

SYLT

Idag har varit en bra dag, med en Pontus som varit glad o snäll. Förutom en pulkpromenad och snöskottning har han har gått bananaz i köket.
Jag avnjöt (bland) det bästa som finns nämligen varm åkerbärssylt med glass. Mumma! Köpte på Skeppsviks herrgård då vi vär där och åt. Normalt sett brukar pappa koka men det har varit så skralt med bär, så ingen sylt har blivit gjord. Denna var dock i söt-slibbigaste laget, men smaken är oslagbar! Skall ätas med andakt. Burken kostade 75 riksdaler för bara nån deciliter.

Jobbade 15-20 igår och det gick bra, var lugnt.
Nu kommer snart sambon hem från hockeyträningen. Antar att det blir att se ett avsnitt av serien vi är inne på nu, "Breaking Bad", och snart har vi hela säsong tre av "Sons of anarchy". Yeejjii.
Söta Lakriz sussar på min axel. Här 4-5 veckor.


/ Åsa

söndag 5 december 2010

SÖNDAG


God förmiddag ,
Och som på en given signal vaknar Pontus bara för att jag precis satte mig här.
Niklas o hugo har åkt till idrottsplatsen för att åka lite skridskor, Hugo missade hockeyträningen igår för vi var till Skeppsvik och åt julbord. Pontus skötte sig bara pra, han var så grann i vitskjorta och pollover (från DKNY dessutom...).
Idag ska jag jobba 15-20, känns halvbesvärligt just idag faktiskt.
Vet inte hur min kropp ska orka jobba full tid om ett tag, den är inte i gott skick som det känns och min skada har inte fått vila under mammaledigheten - snarare tvärtom. Konstant belasting.
Very well, dax att sluta. Trevlig advent.
/ Åsa

fredag 3 december 2010

FREDAG


Ja, jag lär ju inte blogga ihjäl mig iaf... Känns som det mesta står på standby nu för tiden. Just nu är Pontus lite kläng-kramig och jag får inte göra mycket utan att ha honom som ständigt pockar på uppmärksamhet. Men snacka om att vara världens duktigaste på sova. Det händer att han äter välling vid allt från 03-05 nån gång men sen somnar han om o sover några timmar till. Det kan innebära att han sovit 10 timmar och ändå sover 2-3 timmar till, och utan tjorv eller gnöl. Eller som i morse, sov nästan 12 timmar för att somna om efter välling o sova lite till. Vardagslyx!

I skrivande stund går han runt här och äter smörgås och babblar för fullt. Han påminner om betjänten i "Grevinnan och betjänten" när han går! Lite framåtlutad och med ena handen bakom ryggen och den andra vilt gestikulerande och hakan nedtryckt mot halsen.
Igår var vi till min mormor som bor på Skräddaren, tänk att tanten snart blir 92 år! Moster var där så Pontus fick en present i förskott av henne. Det är kul att vi fått kontakt igen, mtp att att mamma inte finns och att jag / Pontus ändå har någon sorts släktband. Moster håller på släktforska och har kommit till 1650-talet. Lite häftigt ändå.
Nåväl, idag ska jag hämta fotoalbumet hos fotografen. Kul!! Sen blir det tandläkarbesök. Får hoppas att turen håller i sig. Inte haft hål på 17-18 år.
Niklas ska på middag m jobbet ikväll. Hugo kommer idag så vi får se vad vi hittar på.


/ Åsa

måndag 29 november 2010

TELEFONEN RINGDE

I luren: Du...du har en katt som heter Sally
Jag: Ööö, jaaa...?
Luren: Ja, vi har henne hos oss.
Jag: Va? Så hon lever? Å herregud.
Luren: Hur länge har hon varit borta?
Jag: Drygt 5 månader.
Luren:Å Herregud.

Det var en man som ringde från grannbyn, inte mer än några (som i typ 2-3)km härifrån. Sally har varit där i krokarna sen i somras och har visst varit jätteskygg. De hade inte fått komma det minsta nära. Nu när kylan slog till hade de ställt ut en isolerad låda som hon varit i och i fredags hade hon jamat och ville in. Hungrig som en varg hade hon varit.
Först idag hade de märkt id-tatueringen och kollat upp den och så funnit mig.
Hon var hel o ren och blank o fin i pälsen med gott hull. Måste ju livnärt sig på möss o fågel, för det här paret hade aldrig ställt ut mat och dem veterligen hade ingen annan heller ställt ut mat.
De hade blivit SÅ förtjusta i henne och ville egentligen behålla henne.

Hon låg där på en köksstol och kurrade när jag kom dit. Kändes lite knäppt att då hon äntligen gett dem sitt förtroende så kommer jag och tar henne därifrån....
Väl hemma har hon varit lite smått avvaktande. Hennes barn (Helge o Rutan) sa ingenting utan ville bara fram o hälsa, men Sally morrade åt dem. Hon har gått och småknorrat här.
Baileyz var det inga problem med , hon fick nosa på henne.

Jag känner dock en liten undran hur det kommer gå. Om hon faktiskt av någon anledning frivilligt flyttade härifrån så är det ju av en anledning. Otrivsel för att hennes bebisar blev kvar + att en människobebis kom in i huset?
Pontus är ju dessutom numer gående och rörlig och högljudd vilket han inte var för ett halvår sedan då Sally var här. Pontus ska ju naturligtvis lära sig vara försiktig med djuren, men Helge o Rutan är ju så snäll med honom och tål lite "brutal" behandling, vilket jag antar sally inte gör.

Kruxet jag känner är: om jag släpper ut henne så kanske hon känner: "Yes, nu drar jag" och nu är det kallt och massa snö. Vart tar hon sig då? Att gå tillbaka till paret i grannbyn via skogen i snön...?
Jag vill bara att hon ska känna sig trygg nog att bo här, men känner mig inte 100 på att det blir så och då kanske hon drar och går ett hemskt öde till mötes?
Paret här, ville så gärna ta henne om det inte skulle funka här hemma. De ringde t.o.m ikväll för att höra hur det gått och ville verkligen poängtera att de gärna tar hand om henne.
Dilemmat är ju att om jag släpper ut henne och hon drar iväg vet jag inte vilket liv hon får, men jag har ju en möjlighet att ge henne ett bra (får jag förmoda) hem till de här vänliga människorna.

Nu sussar Sally iaf uppe på soffans ryggstöd och hon ser helt bekväm ut och reagerade inte när Bailyz höll på leva om lite här. Man får väl förmoda att hon ju känner igen sig och oss.
Kruxet börjar väl imorgon då Pontus ska upp och härja...tur Niklas ska vara ledig imorgon!



/ Åsa