TELEFONEN RINGDE

I luren: Du...du har en katt som heter Sally
Jag: Ööö, jaaa...?
Luren: Ja, vi har henne hos oss.
Jag: Va? Så hon lever? Å herregud.
Luren: Hur länge har hon varit borta?
Jag: Drygt 5 månader.
Luren:Å Herregud.

Det var en man som ringde från grannbyn, inte mer än några (som i typ 2-3)km härifrån. Sally har varit där i krokarna sen i somras och har visst varit jätteskygg. De hade inte fått komma det minsta nära. Nu när kylan slog till hade de ställt ut en isolerad låda som hon varit i och i fredags hade hon jamat och ville in. Hungrig som en varg hade hon varit.
Först idag hade de märkt id-tatueringen och kollat upp den och så funnit mig.
Hon var hel o ren och blank o fin i pälsen med gott hull. Måste ju livnärt sig på möss o fågel, för det här paret hade aldrig ställt ut mat och dem veterligen hade ingen annan heller ställt ut mat.
De hade blivit SÅ förtjusta i henne och ville egentligen behålla henne.

Hon låg där på en köksstol och kurrade när jag kom dit. Kändes lite knäppt att då hon äntligen gett dem sitt förtroende så kommer jag och tar henne därifrån....
Väl hemma har hon varit lite smått avvaktande. Hennes barn (Helge o Rutan) sa ingenting utan ville bara fram o hälsa, men Sally morrade åt dem. Hon har gått och småknorrat här.
Baileyz var det inga problem med , hon fick nosa på henne.

Jag känner dock en liten undran hur det kommer gå. Om hon faktiskt av någon anledning frivilligt flyttade härifrån så är det ju av en anledning. Otrivsel för att hennes bebisar blev kvar + att en människobebis kom in i huset?
Pontus är ju dessutom numer gående och rörlig och högljudd vilket han inte var för ett halvår sedan då Sally var här. Pontus ska ju naturligtvis lära sig vara försiktig med djuren, men Helge o Rutan är ju så snäll med honom och tål lite "brutal" behandling, vilket jag antar sally inte gör.

Kruxet jag känner är: om jag släpper ut henne så kanske hon känner: "Yes, nu drar jag" och nu är det kallt och massa snö. Vart tar hon sig då? Att gå tillbaka till paret i grannbyn via skogen i snön...?
Jag vill bara att hon ska känna sig trygg nog att bo här, men känner mig inte 100 på att det blir så och då kanske hon drar och går ett hemskt öde till mötes?
Paret här, ville så gärna ta henne om det inte skulle funka här hemma. De ringde t.o.m ikväll för att höra hur det gått och ville verkligen poängtera att de gärna tar hand om henne.
Dilemmat är ju att om jag släpper ut henne och hon drar iväg vet jag inte vilket liv hon får, men jag har ju en möjlighet att ge henne ett bra (får jag förmoda) hem till de här vänliga människorna.

Nu sussar Sally iaf uppe på soffans ryggstöd och hon ser helt bekväm ut och reagerade inte när Bailyz höll på leva om lite här. Man får väl förmoda att hon ju känner igen sig och oss.
Kruxet börjar väl imorgon då Pontus ska upp och härja...tur Niklas ska vara ledig imorgon!



/ Åsa