IN MEMORIAN

Igår fattade jag beslutet att ringa vererinären idag för att få låta Lisa, snart 12 år, somna in. Hon har väl inte varit på topp och när inte Lisa vill äta då är det något fel. Imorse hade hon jobbigt med andningen så jag kände att beslutet var helt riktigt.
Veterinären lyssnade på lungorna och sa att det bara raspade där inne, att hon var inte alls i bra skick, men katter är ju suveräna på att mörka sitt mående. Det var inte mycket kvar att ta av för hon somnade in bara någon sekund efter dom började spruta (på katter sticker man kanylen i buken, mot levern).
Vi satt en stund och efter en sista koll med stetoskopet, så åkte vi hem. Hon får begravas i trädgården.
När jag satt där tänkte jag på alla gånger jag suttit i det där rummet, för ett sista farväl. Jag vänjer mig aldrig och tur är väl det. Även om det går ganska bra, för jag är i dessa lägen alltid väl förberedd och trygg i det tagna beslutet. Därmed inte sagt att det inte skulle vara jobbigt. Men jag är också så trygg med personalen där och jag har varit stammis där sen dom öppnade -96.

Lisa var en av mammas katter som jag tog hand om . Lisa har alltid varit väldigt stor personlighet, inte minst p.g.a hennes märkliga matintresse och sättet hon pratade på VARJE GÅNG man tog fram osten....
Kommer sakna henne!

Puss o kram lilla gumman.

ETIK

Var det nån mer än jag som såg Dokument utifrån "Ett renrasigt helvete"?
För mig ännu ett bevis på att människan är många gånger det grymmaste djuret på jorden. Med all vår makt och all vår kunskap så missbrukar vi miljö, barn, djur....listan blir lång om man vill.
Här handlade det om inavel bland rasrena hundar. En inavel som leder till grava missbildninger och sjukdomstillstånd hos djuren som är helt oacceptabla.
Allt med utgångpunkt att få en estetiskt perfekt hund. Jag har själv ställt ut mina dåvarande hundar vid 4-5 tillfällen, men detta var pga att uppfödaren behövde domarbedömningar för förtsatt avel. Jag kände snabbt att jag inte hörde hemma där.
Det piffades och borstades och fönades och rycktes i kopplen så halsen skulle sträckas, och det pratades bara resultat med förkortningar (BIM, -Bäst I Motsatt kön, BIR - Bäst I Ras, HP- hederspris m.m.) Inte något om HUNDEN.
För mig var det samma finaste hund oavsett BIM, HP m.m. Jag älskar HUNDEN - inte resultaten.
Och hur kan man dömma ut en individ för att man inte följer en standard som människan bestämt?
Det intressanta i dokumentären var att hundar på bilder för 100 år sedan var i dag helt deformerade för att man avlat fram andra egenskaper. Ett bredare huvud, kortare ben, större öron o.s.v.
Man avlar på fina exemplar trots att man vet att hunden bär på genetiska defekter och därför av veterinär avråtts från avel.
Experterna säger att raserna kommer att självdö p.g.a alla defekter till slut leder till infertilitet.

När man frågade skk ordförande i Storbrittaninen, om han kunde tänka sig skaffa barn med sin dotter, fnös han och sa att det var helt befängt.
Ja, rent moraliskt är det ju det, självklart, men varför tillåts inalvel i rakt nedåtstigande led inom djurvärlden? Djuren har inte samma känsla som vi människor för släktskap, så moraliskt kanske man kan tycka att det är okej, men genetiskt är det precis samma sak.
Och hundarna kan ju inte protestera. Det är det jag menar med människans maktmissbruk och grymmhet.
Och det är ju människan som skrivit rasstandarden. Det är människan som kommit på detta.
De etiska problemen här är ju uppenbara.
Jag kan förstå att uppfödare som är seriösa vill avla på sunda o friska hundar. Klokt, men varför denna skönhetshysteri? Det borde väl räcka med att man kollar upp t.ex höftleder och avlar bara på de som har fria höfter.
Eller bara lutar sig mot MUH (mentaltest) och bara avlar på de som har bra poäng i mentaliteten. Sen om det estetiska inte är 100...vad gör det?
Jag blev arg när jag såg bilder på schäfrar i utställningsringen som var så krökt i ryggen att dom inte kunde gå. Bakbenen vobblade då dom travade och hela bakpartiet lixom svängde. Men domaren menade att det är detta som är den korrekta schäfern. Sen att det är en brukshund som ska utstråla styrka och kraft för att kunna vara just den optimala brukshunden, det går inte ihop med utställningshunden.

Jag blickar ut genom fönstret och ser våra två schäfrar på gården. Glada, sunda fina.
Lakriz har ett deffekt bett, och hade han fötts i en uppfödares våld, hade han avlivats. Men goare mysigare hund går inte att hitta. Tänk om han inte fått möjlighet att leva för att tandraden är lite sned? Det är ju ändå inget han lider av själv.
Sen är han otroligt snygg estetiskt, visst, och hans rygg är rak och fin (han kommer ju från urtyska gener), men det är ju samma hund i hjärtat för mig, oavsett vad en domare skulle säga.
Det som är så häpnadsväckande är ju att man valt att avla bort sundhet, för att ta fram deformationer som står för ett otroligt lidande.
Trånga andningsvägar för att man vill ha kortare nosar, hudproblem för att man vill ha en rynkig hund, dvärgväxt för att man vill ha kortare ben...så sjukt!!!

Jag har ju haft en blandras hund och hon levde till 12 års ålder med full fart på hela tiden. T.o.m veterinären sa att "egentligen ska jag inte säga något, men blandrashundar är oftast friskare än renrasiga - förutsatt att det är två renrasiga föräldrar. Börjar man göra 4-5 vägskorsningar får man problem".
Människan med all sin kunskap och makt skulle kunna göra så mycket gott om hon bara valde det. I stället utnyttjar hon det för rent egoistiska syften.

30 MARS

Ungefär så här mår jag i huvudet nu...varit förskonad ganska länge nu från migrän eller vad det nu är, men idag o f.a ikväll har det varit jobbigt. La mig t.o.m. i 1½timme - och det händer inte ofta. Vädret kanske gör sitt till???

Haft jobbar helg och det är den 2:a i rad nu. Men jag måste glatt säga att det är stoooor skillnad på nya jobbet. Känner mig aldrig så där utdränerad och trött som jag varit. Hade ork att måla sängborden igår kväll. Bara det att ha jobbat klart kl.16 en söndag är ju som att vinna på lotto. Men det är mkt som jag skulle önska funkade bättre där, känns som att inställningen i personalen är en helt annan än vad jag kommer ifrån - på ett neg.sätt. Och då blir det kanske mkt som inte funkar bra.

I lördags när jag hade delad tur (bara där - vad mycket man hinner när man har 4 timmars rast än 2 timmar). Träffade Sändrä o "Magnet" :) för en lunch på TC var det tänkt. Joho...stängt vare där. Fick bli Lottas och så här i efterhand var det inte det bästa valet. Fick vänta en evighet på maten. Men som vanligt var sällskapet trevligt och jag fick skratta! Ett litet stygn av saknad till den förträffliga jobb-jargongen, men ... Förvånade klev vi sedan ut i ett snö-blask-blåsigt väder. Blää nu vill jag ha vår o sol o värme! By the way är jag 100 på att Sally-pally har kissonga i magen. Vi ska ha lotteri om hur många ungar vi tror hon har. Hugo ville att priset om han gissade rätt skulle vara att behålla en kattunge. Det är övriga familjen inte riktigt lika säker på.

Nu orkar jag inte sitta o glo på skärmen mer. Ledig i 2 dagar nu . Fantastico!!!

SÄNG

Projekt på agendan : Måla om sängen. Fick ett av dom där rycken igår o åkte på Flûgger färg och köpte - just färg. Madrasserna hamnade på vardagsrumsgolvet där natten spenderades, och igårkväll grundmålades sängramen och imorse varv ett, med antikvit färg. Jag är inne i vita-perioden (fritt att tolkas...).

Sängramen som ska få ett varv till. Sängbordet som syns i vä. övre hörnet i bild är så som sängen såg ut innan. Borden ska naturligtvis också målas om :)

TILLÖKNING?

Det verkar smått lurt att det blir tillökning i familjen. För er som nu satt kaffet i halsen så pratar jag om katt-tillökning.
Sally som löpte för så där en 4 veckor sedan verkar misstänkt rund (hård) om magen. Kollade spenarna och dom är nog större än vanligt. Har väl inte tänkt så mkt på hur dom sett ut innan men i detta skede bör dom i så fall växa samt ändra färg.
Jag är nästan 100 på att det är bäbisar i magen. Kom mig ju aldrig för att kastrera henne (ja det heter så även på honkatt) så hon gick väl o blev dräktig på första löpet....oavsett resultat nu, så blir det nog kastrering så snart det är möjligt.
Lustigt det där med katter, för blir dom inte parade kan dom ju sätta igång och löpa direkt igen. En hund håller ju iaf ca 2 ggr/år, men det måste ju vara jobbigt för katter som kan löpa så gott som jämt, även om det är lugnare vissa perioder under året.
Om, jag säger OM det nu blir kissonga, så bör dom pluppa ut kring den 25 april. +/- några dagar.

Igår var jag på djuraffären och vägde Baileyz. 17,1 pannor tung. Hon växer så det står härliga till! (normalvikt för färdigvuxen schäfer - tik 22-32 kg, hane 30-40. Lakriz ligger väl kring 35-36kg)

Idag är en ledig dag, imorgon likaså. Har helg igen...inte så kul med 2 helger på varandra, men ny som jag är fick jag bara ta det schema som tilldelats mig.
Iaf så ska Nicke-picke jobba halvdag idag samt vara ledig tor+fre. Vi får se vad vi hittar på att göra. En sak är då säker och det är att på tors. blir det restaurang Viktor.

Kör på!! Det ska jag.

OH, CRAP....

....Det snöar... vill inte det... Så fint och vårigt som det varit!
I fredags var jag ledig och eftersom jag skulle ta det lugnt, var det precis vad jag gjorde. Niklas skulle på pokerkväll hos en kompis, men jag hade turen att få sällskap iaf, för Sandra kom brummandes i den lilla röda:)
Lördagen var det jobb, jobb som gällde - men snacka om långtråkigt... oj,oj... vad det kan vara olika. Från att ha haft full gas från det man kommer till dess man går hem, så är det som att här behöver man inte ens gasa...

Igår krockade jag med Lakriz. Skalle mot skalle, så nu har jag en klädsam bula i pannan! Fatta hur tåliga hundar är egentligen. Dels att dom springer utan skor - rakt ut i skogen m risk att kliva på pinnar som står rakt upp, dom leker ganska vilt, med omkullkastning och tänder som klingar mot varandra.
Igår var en spännande dag - jag säger inte mer än så just nu.

Idag sitter jag här och vill varken gå ut o gå eller åka o jobba. Börjar inte förrän kl.15, men det är drygt att hela dagen kommer att gå, och ändå har man jobbet framför sig.... Avskyr att jobba kväll.
Nu ska jag ladda en maskin o sen ta den där promenaden. (Men det snöar så jag vill inte.....)
En bra dag till alla!

ÅRSDAGEN

Det är 9 år sedan. Vissa stunder känns åren som evigheter sedan medan ibland känns det som det var helt nyss. Jag kan fortfarande minnas sista tiden så tydligt. Kläder, sagda ord, känslorna.
Omständigheterna som då rådde, gjorde att allt praktiskt blev mycket brådskande att ta hand om, det andra fick komma i sista hand. Reaktionerna och sorgen fick stå tillbaka, för att ge utrymme åt annat.

Bara för att åren gått försvinner inte tomrummet - jag har bara lärt mig leva med det. Det enorma tomrum som blev efter att hon försvann. Desperationen jag hade då, för 9 år sedan, över att hitta svar, den är borta. Jag söker inte svar utan har kommit fram till mina egna - det jag väljer att tro på. Det kan inte bara ta slut, det måste finnas en fortsättning - vad är det annars för mening med att uträtta något här på jorden?

Sorgen idag ser kanske annorlunda ut, eftersom det med åren väckts nya tankar. Hur skulle hon spenderat sin pension? Hur hade det varit att ha en relation med henne idag, då jag själv blivit vuxen? Skullle jag en dag få barn finns där ingen mormor - precis som jag aldrig haft någon morfar.
Jag tänker på henne varje dag, ibland med glädje och ibland med sorg. Och det är bara så det är.
Min fina mamma, hon behövdes bättre på någon annan plats, så jag har slutat vara arg för att hon lämnade mig även om jag tycker det är orättvist. . . . . . . .