SMIDIGT

Jahapp, då var det första april och Niklas har arbetat sista passet och påbörjar nu pappaledighet/semester. Detta firades med en tårta. Jag o P hade värsta mysmorgonen (bara för att göra det ännu svårare för mig att börja jobba...;)), han riktigt kramade mig, låg nära och han mös massor. Han är ju inte direkt känd för att ha tid för mys o gos, utan varje vaken minut ska det vara röj-röj. Tänkte på det idag, han har ju varit motoriskt tidig med allt och jag trodde därmed att klättra perioden snart skulle vara slut, att han upptäckt den färdigt sas. Men det verkar inte vara någon hejd på köksbordsklättring m.m. Efter att tvärt varit in till stan idag och "hjälpt" Niklas köpa kläder till mormors begravning, så tog jag iaf tag i en sak på min att-göra-lista som jag har i huvudet. Spraymålat två lampfötter. Tog två ganska fula lampor från mormor just bara för att kunna måla om. Glömde ta ett "före" kort. Spraymåla is da shit! Bra resultat och ruskigt smidigt och snabbgjort. Bara av farten sprayade jag en blomkruka också. Kl. är nu 23.40 o jag tror jag ska hoppa i säng. Ovanstående bild är tagen för precis ett år sedan, och det slår mig hur otroligt mycket man lever i nuet när man lever med barn (som är så små iaf). Det är ju inte länge sedan P var pytteliten och man gladdes åt små framsteg som att han följde en med blicken osv, och nu har vi en kille , en liten minimänniska, som står och plaskar vatten i diskhon och springer runt med kex i handen (typ sånna saker) och mitt i detta minns jag knappt hur liten han var och hur det var då han var liten - fast det inte alls är länge sedan. Märkligt. God natt o fina drömmar! (och så fort jag publicerar så försvinner styckeindelningen i texten. Går tillbaka o redigerar m hjälper inte. Någon som vet hur man får till det?)

/ Åsa