TÄNKER

lite nu o då på hur olika liv människor lever, även om det utåt sett ser ganska lika ut. Man jobbar, skjutsar ungar, städar osv, men alla har olika och f.a olika mycket i sina livsryggsäckar. Läser vissa bloggar om div. livsöden m hur man ändå finner styrka att gå vidare. Och kontrasten att en del tycks inte varit med om mycket som verkligen satt dem p åprov. Att jag upplever deras liv som en räkmacka.
Själv har jag trampat igenom en hel del stora saker i mitt förhållandevis korta liv. Saker som fortfarande gör sig påminda, påverkar mig och tar plats i mitt nu. Men det är ju mitt liv. Det är kanske som bilden säger?

/ Åsa