TELEFONEN RINGDE

I luren: Du...du har en katt som heter Sally
Jag: Ööö, jaaa...?
Luren: Ja, vi har henne hos oss.
Jag: Va? Så hon lever? Å herregud.
Luren: Hur länge har hon varit borta?
Jag: Drygt 5 månader.
Luren:Å Herregud.

Det var en man som ringde från grannbyn, inte mer än några (som i typ 2-3)km härifrån. Sally har varit där i krokarna sen i somras och har visst varit jätteskygg. De hade inte fått komma det minsta nära. Nu när kylan slog till hade de ställt ut en isolerad låda som hon varit i och i fredags hade hon jamat och ville in. Hungrig som en varg hade hon varit.
Först idag hade de märkt id-tatueringen och kollat upp den och så funnit mig.
Hon var hel o ren och blank o fin i pälsen med gott hull. Måste ju livnärt sig på möss o fågel, för det här paret hade aldrig ställt ut mat och dem veterligen hade ingen annan heller ställt ut mat.
De hade blivit SÅ förtjusta i henne och ville egentligen behålla henne.

Hon låg där på en köksstol och kurrade när jag kom dit. Kändes lite knäppt att då hon äntligen gett dem sitt förtroende så kommer jag och tar henne därifrån....
Väl hemma har hon varit lite smått avvaktande. Hennes barn (Helge o Rutan) sa ingenting utan ville bara fram o hälsa, men Sally morrade åt dem. Hon har gått och småknorrat här.
Baileyz var det inga problem med , hon fick nosa på henne.

Jag känner dock en liten undran hur det kommer gå. Om hon faktiskt av någon anledning frivilligt flyttade härifrån så är det ju av en anledning. Otrivsel för att hennes bebisar blev kvar + att en människobebis kom in i huset?
Pontus är ju dessutom numer gående och rörlig och högljudd vilket han inte var för ett halvår sedan då Sally var här. Pontus ska ju naturligtvis lära sig vara försiktig med djuren, men Helge o Rutan är ju så snäll med honom och tål lite "brutal" behandling, vilket jag antar sally inte gör.

Kruxet jag känner är: om jag släpper ut henne så kanske hon känner: "Yes, nu drar jag" och nu är det kallt och massa snö. Vart tar hon sig då? Att gå tillbaka till paret i grannbyn via skogen i snön...?
Jag vill bara att hon ska känna sig trygg nog att bo här, men känner mig inte 100 på att det blir så och då kanske hon drar och går ett hemskt öde till mötes?
Paret här, ville så gärna ta henne om det inte skulle funka här hemma. De ringde t.o.m ikväll för att höra hur det gått och ville verkligen poängtera att de gärna tar hand om henne.
Dilemmat är ju att om jag släpper ut henne och hon drar iväg vet jag inte vilket liv hon får, men jag har ju en möjlighet att ge henne ett bra (får jag förmoda) hem till de här vänliga människorna.

Nu sussar Sally iaf uppe på soffans ryggstöd och hon ser helt bekväm ut och reagerade inte när Bailyz höll på leva om lite här. Man får väl förmoda att hon ju känner igen sig och oss.
Kruxet börjar väl imorgon då Pontus ska upp och härja...tur Niklas ska vara ledig imorgon!



/ Åsa

1:A ADVENT

Så var det advent. Har ni tänt första ljuset?

/ Åsa

ALLA PRATAR OM DET

Om vädret...vilket jävla snöväder. Åt fanders för tidigt. Förra vintern började dagen då Pontus föddes. Vi sa att han kom med snön. (13 dec.) Det var lite snöflisor i luften när vi körde mot förlossningen och jag sa att jag lär väl halka på väg in bara för att det inte varit halt eller vinter alls innan. Sen blev det vinter med råge. Smällkallt och massor m snö. Tyckte så synd om Niklas som fick hålla på åka fram o tillbaka i snövädret. När vi skulle hem var det tror jag -23 grader (om inte mer när jag tänker efter) och jag hade bara gympaskorna. Minns att när jag kom hem började jag med att skotta...det var så jäkla skönt att komma ut i luften efter 4 dagar inne på NUS. Kanske inte smart att skotta 4 dagar efter förlossningen men det gick ju det me :)
Och nu börjar frågorna komma (och till viss del egna funderationer också) "när kommer nästa??"
När nån hostar upp 28 000 och garanterar mig en graviditet på första försöket:)
Det är ju fantastiskt att IVF finns och att man kan få hjälp. Brukar tänka på hur Pontus faktiskt började sitt liv utanför min kropp och fick åka värsta rutschbanan in:)
Ett mirakel om något.

Idag har jag och detta mirakel varit till fotografen och tagit "ettårs bilder". Han var bara duktig och snäll. Men lille gossen har bara sovit 25 minuter på hela dagen. Puh... en kamp på sena eftermiddagen, men han är ändå så duktig på hålla humöret fast han är spytött.

Niklas är och spelar poker ikväll så jag är solokvist.
Snöa inte över nu där ute i snöyran!
/ Åsa

UTVECKLING

Många "mamma-bloggar" jag läser har för vana att regelbundet , typ vid månadsdagen, skriva om utvecklingen på barnet. Jag har aldrig gjort det så nu när 1-års dagen närmar sig så gör jag en summering istället:)

Höll upp huvudet :

3-4 veckor och vid 8-10 veckor höll det långa stunder. Stadig i nacken väldigt tidigt.

Rullade över på sidan:

11-12 veckor

Vänder över på mage:

3 månader och 1 dag

Vände från rygg till mage och sedan tillbaka:

3 månader och 4 dagar

Satt själv utan stöd:

Just lite över 5 månader

Kröp:

"kryp-hasar" vid 6½ månad och kryper någon dag efter 7 månader

Stod upp själv:

7 ½ månad

Tog de första stegen:

Dagen före 9 månader

Går på "heltid":

från 10 månader

Åt fast föda första gången:

4 månader och 4 dagar

Tandstatus:

1:a vid 7 månader i u.k

2:a 4 dagar senare än den första i u.k

3:e 8½ mån ö.k

4:e som ovan, man anar den e på väg ö.k

5:e som ovan i ö.k

6:e 9 månader ö.k

7:e 9 3/4 månader i u.k

Hade ett blåmärke på tandköttet vid en kindtand, men inget på väg än. Vore väl liiite tidigt för kindtand? Eller?

Trånga tårkanalen som orsakat geggigt och kletigt öga sedan födelsen har vid 9-10 mån ålder vuxit bort.

Den verbala utv och annat kring finmotorik mm tar jag en annan gång!

/ Åsa

ORKAR INTE

Är inte ett dugg förtjust att se mig själv på bild men bjussar på en iaf för man ser ju ändå inte hela mig:) Bilden togs i fredags innan jag skulle åka iväg på fest. Pontus var gnölig o trött och vi var less på varandra, ändå saknar jag honom så fort jag stängt ytterdörren. Mitt underverk ! --Go hjärtat--

Nya sysselsättningen är att slänga pokerchips!

Pulkan var en bra investering, smidigt och Pontus verkar tycka det är kul. Måste ta och förlänga snöret samt byta ut midjebandet till ett större. Orkar egentligen inte blogga. Hade en hel radda i skallen jag tänkte plinka ner här, men när jag väl skulle till så gick musten ur för jag började kolla foton. Bara tvungen att slänga in denna bilden på en av mina kärlekar. Här var väl Baileyz 8-9 veckor. Übersöt såklart - vilket mattehjärta skulle inte smälta av den blicken?

Äh, nu avrundar jag. Niklas är på väg hem från hockeyträningen.

/ Åsa

AVKAPAD

Snacka om att man skapar sig behov. Det var i måndags som det var dags för grävning av fiberkabeln till bredbandet (vi har adsl via hemtel nu). Umeå energi har hållit på sen i somras med detta och nu skulle man gräva till de hus som valt att hoppa på detta erbjudande (vi kommer även ta tv och telefoni o allt via detta). Hade markerat ut, samt att jag gick o pratade med han som grävde om att det låg en kabel väldigt ytligt till utebelysningen. Ja den lyckades dom ju ändå gräva av så nu lever vi i total bäckmörker efter kl. 15.00. Hur svårt ska det vara att komma hit o laga den? Så dom dessutom kan gräva igen skiten.
Senare på e.m samma dag märket jag att de lyckats gräva av telefonkabeln också. Utan hemtelefon är ju inte hela världen (den har vi eg. bara pga adsl) men vara utan internet går ju fasen inte. Inte för att jag har tid att surfa hela dagarna men det är en bra förströelse när man har en stund över och det ändå inte är lönt dra igång några större projekt.
Umeå energi skyllde på grävarna och grävarna kunde inte göra mer än felanmäla till telia. ...
Igår åkte jag enkomt in till stan för att surfa hemma hos Åsa. På väg hem därifrån så fick jag telefon om att dom var hemma här för att dra en provisorisk lina. Tack o lov för det.

Mums med mellis......

På kvällen igår fick vi besök och i o med detta hem lite prylar som jag hade beställt från IKEA. Pontus var på världens bästa humör och kom isäng senare än vanligtvis, och det slår aldrig fel, han sover mkt sämre då rutinen rubbas. Även om det inte var mycket.
Och idag har han inte varit på så bra humör. Lättretlig. Men han lyckades iaf ta sig upp i soffan själv.... (med hjälp av Baileyz päls som "lian") sen härjade han på där som en galen.

Ikväll ska jag på föreläsning i KBC-huset. Blir trevligt med nåt annat ett tag. Om sömn, stress, välbefinnande och perfektionism mm. Och man skulle visst få en goodiebag:)
Imorgonkväll blir det middag på TC med gamla arb.kamrater. Lite komiskt att de fortfarande hör om man vill haka på medan nya jobbet aldrig frågar:)
Sen blir det jobba både lör+sön kväll.
Nu är det snart dax för lilleman att vakna.

/ Åsa

DEN STACKARS HUNDEN

En helg går fort. Inte mycket har gjorts, min hals har börjat sticka igen och jag har fått fina, klädsamma blåsor på läppen igen. Niklas var i väg med veteranlaget igår på nåt "uppdrag". Sånt där de tar på sig för att få in pengar till laget. Idag var vi in en snabbis till stan, köpte bl.a en pulka till Pontus. Som ett alternativ till barnvagnen hoppas jag, så man kan ta sig nånstans här i de igen snöade skogarna.... (åja...än är det inte så farligt men än då).
Pontus är en riktig liten spjuver (vilket fult ord egentligen), han är så himla go o glag o mysig. Har så gott som redan glömt hur det var för någon vecka sedan då han var allt annat än rolig.
Den stackars hunden som får utstå en massa pälslugg och bebiskläng och ett och annat bett....hon har det inte lätt lilla Baileyz, men sanningen att säga får hon ju skylla sig lite själv som inte flyttar på sig....
Hon mår bäst när hon är "mellan barken o veden", hon ska verkligen vara precis där man är. Men det är ju himla gulligt när Pontus o hon faktiskt leker med varandra. Han "kastar" hennes boll eller annan sak och hon hämtar och lämnar den i hans famn, han kastar och hon hämtar och så håller de på. Jag ser bara vinningen de kommer att ha av varandra då P blir större.
Nu är kl. 21.58 och P ligger o knorrar o låter. Han har nu i helgen sovit lite oroligt. Men som han håller igång på dagarna skulle en annan vara helt däckad. Jag har inte riktigt vant mig vid att han är fullt gående... och nu i helgen rök ett hyllplan till i bokhyllan, the klänging boy börjar nå lite väl högt upp nu.

/ Åsa