DEN STACKARS HUNDEN

En helg går fort. Inte mycket har gjorts, min hals har börjat sticka igen och jag har fått fina, klädsamma blåsor på läppen igen. Niklas var i väg med veteranlaget igår på nåt "uppdrag". Sånt där de tar på sig för att få in pengar till laget. Idag var vi in en snabbis till stan, köpte bl.a en pulka till Pontus. Som ett alternativ till barnvagnen hoppas jag, så man kan ta sig nånstans här i de igen snöade skogarna.... (åja...än är det inte så farligt men än då).
Pontus är en riktig liten spjuver (vilket fult ord egentligen), han är så himla go o glag o mysig. Har så gott som redan glömt hur det var för någon vecka sedan då han var allt annat än rolig.
Den stackars hunden som får utstå en massa pälslugg och bebiskläng och ett och annat bett....hon har det inte lätt lilla Baileyz, men sanningen att säga får hon ju skylla sig lite själv som inte flyttar på sig....
Hon mår bäst när hon är "mellan barken o veden", hon ska verkligen vara precis där man är. Men det är ju himla gulligt när Pontus o hon faktiskt leker med varandra. Han "kastar" hennes boll eller annan sak och hon hämtar och lämnar den i hans famn, han kastar och hon hämtar och så håller de på. Jag ser bara vinningen de kommer att ha av varandra då P blir större.
Nu är kl. 21.58 och P ligger o knorrar o låter. Han har nu i helgen sovit lite oroligt. Men som han håller igång på dagarna skulle en annan vara helt däckad. Jag har inte riktigt vant mig vid att han är fullt gående... och nu i helgen rök ett hyllplan till i bokhyllan, the klänging boy börjar nå lite väl högt upp nu.

/ Åsa