TJORVUNGE

Vi verkar blivit lite bacilluskinvaderade allihop här, Pontus har lite rossel i bröstet och är snuvig och äter inte, jag har stick i halsen och lite tjockt i bihålorna. Dax igen dårå.... Pontus glupskande aptit har bytts ut mot skrik och slams kring måltiderna. Okej, giltig orsak finns förstås, men vi är ju så bortskämda med hans aptit och hans annars så okomplicerade personlighet att jag blir nästan (jag sa nästan) irriterad när han krånglar... Inatt vaknade han efter 04 nån gång och åt välling, och sov ända till 07.50! Lovley! Detta gjorde att f.m/e.m lurerna blev en enda mellan 12-14 och det får han gärna fortsätta med!
Han har också blivit superkrånglig med tandborstningen. Förut har han smaskat när han sett tandborsten och inte protesterat det minsta - nu är det under kraftig protest. Vill ju inte heller att det ska bli förknippat med något olustigt, men samtidigt måste det ju göras.

Så här trött och hängig var man igår då han sov i pappas famn. Ville inte vara själv i sängen... den ständiga tuppkammen på plats iaf....:)

Hyfsat pigg och alert trots allt. Nu har han lärt sig att välta fodertunnan och klättra upp på den. Han har gått väldigt mycket i helgen och även idag. Han blir dock lite för ivrig så han faller framåt, men han skiner som en sol när han går och när han nästan är framme kastar han sig mot famnen/soffan/hunden eller vad han nu går till. Han verkar tycka det är jätte kul iaf, och han har tagit många steg i rad och vänder sig stående ett varv och fortsätter. Stannar, plockar upp något, fortsätter. Kanske han springer snart?!

Rutan hade en busstund i trädet. Katterna gör inte så mycket väsen av sig, jösses vilken skilnad att bara ha två.... Inte klokt hur det var innan egentligen. Men Rutan o Helge är så söta, för ofta följer de med på promenad:) Men jag undrar SÅ vad som hänt med deras mamma Sally. har inte sett henne sen i mitten på juni. Vad som än är, så känns det bättre att veta, men , men...nu är det ju som det är.

Starten för utbyggnationen har ju som bekant dragit ut på tiden, men det närmar sig. Känns jävulskt drygt, men man måste ju igenom det om vi nu vill få som vi vill. Tyckte bara veckan då köket skulle in var jobbig. Nu snackar vi byggarbetsplats några månader plus allt vi ska göra själva därefter. Fast den biten e ju iofs rolig.

Jaja...det blir nog bra till slut.

/ Åsa